Vana ta saker i egna händer
Kvarnviksborna kämpar för överlevnaden. De hårda tiderna när både skola och affär var hotade är för tillfället över. Nu återstår att locka året runtboende till bygden.
Foto: Fotograf saknas!
-Vi i Kvarnvik läser NT, i Hannäs har de Corren, säger Bror Nilsson som ett tydligt exempel på uppdelningen.De bybor som bor i Kvarnvik har alltså näsan vänd mot Valdemarsvik, och de som bor i övriga Hannäs är koncentrerade på Åtvidaberg, trots att det ligger längre bort.Varför är det så här?-Hannäs är väldigt avlångt. Ibland har det funnits motsättningar mellan de båda ändarna av socken, men de är mer eller mindre borta nu, förklarar Bror Nilsson, evig Kvarnviksbo. När NT anländer till Sjöberga lanthandel på torsdagen möter vi Ebba Jonsson och Kerstin Nestor som slagit sig ned för en kaffetår efter dagens inköp i lanthandeln. Strax möter Ing-Britt Solvestad upp, även hon på väg för att handla. Det är inte svårt att lista ut vad som är ortens mötespunkt. Stark gemenskap
Vad är kännetecknande för Kvarnvik och Hannäs?- Vi har liksom många andra orter drabbats av avfolkning genom åren. Men här har invånarna tagit saken i egna händer. Vi försöker stå emot, säger Ebba Jonsson och får starkt medhåll av de andra runt bordet. Ett tydligt exempel på detta är att föräldrar gick ihop och startade friskola när Åtvidabergs kommun ville lägga ned skolan i Hannäs. När även lanthandeln var på väg att läggas ned gick några kvinnor på orten samman och tog över driften. Femte hjulet
Vad tycker ni egentligen om att tillhöra Åtvidabergs kommun? - Vi blev en del av kommunen på den tiden när den var rik. Idag är de pengarna försvunna sedan länge. Man känner sig ofta som femte hjulet, säger Jan Brolin, ordförande i sockenföreningen. Under NT:s samtal med ortsborna utanför lanthandeln tittar Kristin Brolinson förbi, ägare av en lokal textil- och presentbutik. Bosatt i Norrköping, driver hon butik i Holmbo sedan några år tillbaka. Större företag
- Jag får det bästa av två världar, säger hon apropå valet att bo i staden och affärens läge mitt ute på landet. Butiken har funnits i 22 år. Trots detta får Kristin ofta frågan om hur det är möjligt att få affärerna att gå ihop på en sådan liten ort.- Faktum är att det bara går uppåt. Men det gäller att ha gott rykte som sprider sig, god service och att erbjuda en trevlig miljö att handla i. Min butik är för övrigt en ombyggd ladugård, berättar Kristin Brolinson innan hon drar vidare till Linköping för att hänga nysydda gardiner åt ett större företag. NT:s reportageteam ber Solvestad, Jonsson och Nestor att berätta vad de önskar sig för orten. - Vi vill ju gärna att fler bosätter sig här, så klart. Gärna yngre, barnfamiljer, säger Kestin Nestor. - Jag säger så här: vi måste ha ett större företag på orten där folk kan arbeta. De måste ju kunna försörja sig, säger Ebba Jonsson.
Så jobbar vi med nyheter