Med dagens mått mätt känns det lite trångt – även för två. Men det var än värre i början på 1900-talet när Karl-Johan och Anna Karlsson bodde här med sina sex barn. Men det är inte hon som gett namn åt backen.
Mari Juslin sitter vid ett bord direkt innanför entrén. Hon håller på med ett par små figurer i ståltråd och limmat papper. De ska bli fler och sedan ska de få en låda som bostad. Bredvid bordet sitter Despoten, en skräckinjagande figur som ännu inte är klar. Vid höstens konstrunda skrämde han slag på folk som tittade in i vedboden.
– När vi får gäster, får jag röja undan på bordet, då blir det matbord, säger Mari.
I rummet intill, inanför köket, träffar vi Per Ramsby,pianist och tills helt nyligen IT-tekniker på Transportstyrelsen. Han är på väg att återuppta sin karriär som pianist efter paus för barnens uppväxt. På 1980-talet spelade han bland annat i Norrköpingsbandet Tribute.
– Nu håller jag på med en samlingsskiva tillsammans med musiker från Östergötland och Sörmland.
Det var i somras de flyttade ut till Hyddan. De köpte torpet för fyra år sedan efter att ha tittat på flera hus.
– Men flera av dem rann i väg så väldigt i pris, säger Per Ramsby.
Tidigare än tänkt lämnade de lägenheten i Oxellbergen och flyttade ut till Lämmetorp. Mari har tillbringat många somrar i Lämmetorp då hennes föräldrar gjorde som hon och Per, skaffade ett sommartorp som nu blivit åretruntboende. Hennes mormor är född i Lämmetorp och minst sex generationer tillbaka har bott där. Det är som att komma hem.
Men varför ett litet torp på landet?
– Vi har båda längtat till landet. Jag har varit mycket utomlands och bott i jättestora städer. Därför känns det här skönt. När det är tyst är det tyst och när det är mörkt är det mörkt, säger Per.
Ekonomiskt är det också fördelaktigt. De har ingen hyra.
– Det gör det lättare att frilansa, säger Mari Juslin.
Men hon förstärker ändå ekonomin med en deltidstjänst på Mo gård.
– Det är roligt att ha ett jobb vid sidan om – det kan bli lite ensamt med konsten.
Men det gäller att vara praktiskt lagd om man ska bo så här, vilket de båda är. Torpet har moderniserats med bland annat indraget vatten och luftvärmepump. Men den gamla vedspisen står kvar bredvid den modernare.
– Huset bredvid här har vi byggt helt själva och är väldigt stolta över, säger de två.
Där kan barnen bo när de hälsar på, liksom andra gäster.
Mari Juslin har skapat i olika former så länge hon kan minnas. 1998 startade hon företaget Glad Form. Hon är utbildad tapetserare i botten, men har sedan en fil kand i både filosofi och religion och har också studerat konst- och beteendevetenskap. Allt det där kommer igen i hennes konst. Hon arbetar med skulpturer i olika material med tyngdpunkt på textil och järntråd. Hon arbetar också med både måleri och textil.
– Det jag försöker få fram i min konst är egentligen vårt inre, det som ligger och lurar bakom fasaden.
Hon har nyligen deltagit i ett par samlingsutställningar i Linköping och hennes lista över utställningar är lång. 2013 ställde hon ut på Popsi i Norrköping.
– Just nu är skulpturer som det är roligast att jobba med, säger hon och fortsätter med de märkliga figurerna på ateljé/matsalsbordet.
Det är lite kusligt att tänka sig att de speglar vårt inre.