Det säger Marit Karlsson, överläkare vid LAH, Linköpings medicinska hemsjukvård.
- Behovet av att diskutera etiska frågor i livets slutskede har ökat de senaste åren. Bland studenterna finns en önskan att diskutera och fundera, säger hon.
Hon är doktorand på Karolinska Institutet och forskar kring inställningen till god död, värdighet och dödshjälp. Dessutom undervisar hon läkarstudenter i Linköping i palliativ medicin och etik. Senare i vår ska hon föreläsa utifrån rubriken "När och hur får man dö och vem är det egentligen som bestämmer?" på Linköpings universitets etiska forum.
Hon tror att nya etiska grupperingar, som bland annat föreslår en utredning om läkarassisterat självmord, kan vara en orsak till att frågorna diskuteras mer idag än tidigare. Däremot tror hon inte att en klinik, likt den som planeras i Nederländerna, kommer bli verklighet i Sverige.
- Jag tror inte att det i Sverige finns någon seriös grupp kring aktiv dödshjälp. Det är snarare frågor som hur livets slut ska vara och hur länge man ska bedriva livsuppehållande behandling.
Det finns i dag vissa riktlinjer utfärdade av Socialstyrelsen och en revidering är på gång. Marit Karlsson menar att riktlinjerna är luddiga och tror därför att debatten är extra viktig.
- Det kan lätt bli en stor spridning bland läkarna, några går längre och en del gör allt för att hålla patienten vid liv så länge som möjligt. Det blir läkarna eller kulturen som får hitta egna vägar.
Hur ser du själv på de här frågorna?
- Jag jobbar med lindrande vård i livets slutskede, men just nu är jag forskare och försöker ha en balanserad bild och det finns väldigt mycket som talar både för och emot.
Den östgötske riksdagsledamoten Staffan Danielsson (C) har däremot klart för sig att den enskilde individen, under svårt lidande, bör ha större rätt att bestämma över sitt eget liv. Han har skrivit motioner och interpellerade socialminister Göran Hägglund våren 2010, när en 31-årig totaltförlamad kvinna vädjade om att få dö.
- Jag undrar om vi ändå inte borde öppna möjligheten för svårt lidande människor i livets slutskede att få avsluta. Jag ser den enskilda individens rätt att avgöra det.
Ser du problem i att den svårt sjuke kanske inte är kapabel att ta ett sådant beslut?
- I så fall skulle vi alltid kunna säga att medborgaren inte vet vad han vill och det kan vi ju inte göra.