dödshjälpen

I Nederländerna planeras en ny klinik för dödshjälp. Trots att aktiv dödshjälp är förbjuden i Sverige pågår en ständig debatt.- Debatten är jätteviktig. Det saknas en gemensam värdegrund när det gäller livsuppehållande åtgärder i livets slutskede.

LINKÖPING 2011-02-01 00:00

Det säger Marit Karlsson, överläkare vid LAH, Linköpings medicinska hemsjukvård.

- Behovet av att diskutera etiska frågor i livets slutskede har ökat de senaste åren. Bland studenterna finns en önskan att diskutera och fundera, säger hon.

Hon är doktorand på Karolinska Institutet och forskar kring inställningen till god död, värdighet och dödshjälp. Dessutom undervisar hon läkarstudenter i Linköping i palliativ medicin och etik. Senare i vår ska hon föreläsa utifrån rubriken "När och hur får man dö och vem är det egentligen som bestämmer?" på Linköpings universitets etiska forum.

Hon tror att nya etiska grupperingar, som bland annat föreslår en utredning om läkarassisterat självmord, kan vara en orsak till att frågorna diskuteras mer idag än tidigare. Däremot tror hon inte att en klinik, likt den som planeras i Nederländerna, kommer bli verklighet i Sverige.

- Jag tror inte att det i Sverige finns någon seriös grupp kring aktiv dödshjälp. Det är snarare frågor som hur livets slut ska vara och hur länge man ska bedriva livsuppehållande behandling.

Det finns i dag vissa riktlinjer utfärdade av Socialstyrelsen och en revidering är på gång. Marit Karlsson menar att riktlinjerna är luddiga och tror därför att debatten är extra viktig.

- Det kan lätt bli en stor spridning bland läkarna, några går längre och en del gör allt för att hålla patienten vid liv så länge som möjligt. Det blir läkarna eller kulturen som får hitta egna vägar.

Hur ser du själv på de här frågorna?

- Jag jobbar med lindrande vård i livets slutskede, men just nu är jag forskare och försöker ha en balanserad bild och det finns väldigt mycket som talar både för och emot.

Den östgötske riksdagsledamoten Staffan Danielsson (C) har däremot klart för sig att den enskilde individen, under svårt lidande, bör ha större rätt att bestämma över sitt eget liv. Han har skrivit motioner och interpellerade socialminister Göran Hägglund våren 2010, när en 31-årig totaltförlamad kvinna vädjade om att få dö.

- Jag undrar om vi ändå inte borde öppna möjligheten för svårt lidande människor i livets slutskede att få avsluta. Jag ser den enskilda individens rätt att avgöra det.

Ser du problem i att den svårt sjuke kanske inte är kapabel att ta ett sådant beslut?

- I så fall skulle vi alltid kunna säga att medborgaren inte vet vad han vill och det kan vi ju inte göra.

Fakta Socialstyrelsens riktlinjer

I Sverige är åtgärder vars enda syfte är att orsaka en patients död förbjudna.

Däremot finns det allmänna råd om livsuppehållande åtgärder i livets slutskede (1992).

Dessa omarbetas just nu av Socialstyrelsen. Vid halvårsskiftet 2011 beräknas nya föreskrifter och allmänna råd vara klara.

Enligt Socialstyrelsen ser rättsläget för vård av döende patienter ut så här i dag:

* Vården ska så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten.

* Huvudregeln är att en läkare inte får ge en behandling som patienten inte vill ha. Behandling mot patientens vilja får bara ske med stöd av lag, till exempel lagen om psykiatrisk tvångsvård.

* Om patienten inte vill att en livsuppehållande behandling ska sättas in eller fortsätta ska läkaren respektera patientens önskan. En förutsättning är att patienten är beslutskompetent och välinformerad.

* Vården är skyldig att erbjuda en döende patient smärtlindrande och ångestdämpande behandling. Om exempelvis vård i respirator ska avbrytas ingår det i god behandling att lindra patientens symtom.

Källa: www.socialstyrelsen.se

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om