Det frågar sig Jakob Carlander, präst och författare. Men domkapitlets beslut kom inte oväntat, menar han. Sedan några månader har stämningen bland präster han talat med kretsat kring den uppgivna vissheten att inget kommer att hända.
- Beslutet blir en slag epilog som skickar tillbaka situationen till de prästvigda kvinnornas vardag att hantera. Det är kvinnorna och deras prost som äger problemet. Nu är det business as usual som gäller. Domkapitlets beslut har stärkt positionen för motståndare till prästvigda kvinnor i Svenska kyrkan.
Domkapitlet gör tolkningen att det finns för få konkreta situationer att ta på. Det råder åsiktsfrihet i kyrkan, betonar man, och frågan hur man ska hantera manliga präster som motsätter sig kvinnliga kollegor hör hemma i högre instans.
Åsiktsfriheten är ensidig, tycker han:
- Jag har aldrig mött en prästvigd kvinna som utövar samma åsiktsfrihet kring en manlig kollega.
Enligt Jakob Carlander hade det varit möjligt för domkapitlet att tolka situationen på ett annorlunda och tvingat upp frågan till en högre nivå. Prästerna hade då haft möjligheten att överklaga, vilket de i idag inte behöver.
- Därmed behöver inte heller Svenska kyrkan fortsättningsvis befatta sig med ett ärende som väcker olust, obehag och rädsla. Den enda motpart som nu, enligt Kyrkoordningen, har möjlighet att överklaga beslutet till de prästvigda kvinnornas förmån är biskopen i Linköpings stift.
- Jag skulle välkomna en sådan handling av biskopen, som också välkomnande valde att ha en avvikande åsikt i ett av fallen.