Det var i januari som flera medier gjorde gällande att det inte finns någon straffbestämmelse i svensk lag som gäller vägar där maxhastigheten är 120 kilometer i timmen. En överåklagare vid Riksåklagaren uppgav i en tv-intervju att utsikterna att få tillbaka bötespengar verkade goda för bilister som bötfällts på 120-vägar.
Många ärenden
Rapporteringen fick omedelbart stora följder för landets åklagare. Ett stort antal personer har nämligen vänt sig till åklagare för att få sina godkända strafförelägganden undanröjda och bötesbeloppen återbetalade. Assistentåklagare Anna Lander, vid åklagarkammaren i Linköping, berättar att hon har minst 30 ärenden på sitt bord.
Inget lagstöd?
Än så länge har få ärenden hunnit prövas i domstol. Men på fredagen avgjordes ett fall i Linköpings tingsrätt som kan bli vägledande. Det rör sig om en 23-årig Linköpingsbo som den 22 mars förra året körde i 216 kilometer i timmen på en 120-sträcka på E 4 genom Östergötland.
23-åringen, som godkände strafföreläggandet, vände sig till tingsrätten med en begäran om att få slippa betala sina böter med hänvisning till att det skulle saknas lagstöd.
Tingsrätten slår i beslutet fast att det är klart att lagstiftaren avsett att det ska vara straffbart att köra för fort även på 120-vägar. Visserligen borde, enligt domstolen, straffbestämmelsen ha utformats på ett tydligare sätt. Men enligt rätten är den avgörande frågan om otydligheten är sådan att det finns risk för att någon skulle bli överraskad av att gärningen är straffbar. Domstolen skriver: "Tingsrätten anser det vara uteslutet att det finns någon sådan risk."
Slutsatsen är att det var riktigt att utfärda ett strafföreläggande mot 23-åringen, som därmed inte får tillbaka sina pengar.
Tidigare har även Svea hovrätt kommit fram till en liknande slutsats i ett annat motsvarande ärende. I det fallet avslog hovrätten en resningsansökan från en man som kört i 159 kilometer i timmen på 120-väg.
"Ingen anledning"
Anna Lander hoppas nu att de bägge rättsfallen kommer att leda till att den strida strömmen
av liknande ärenden upphör.
- Jag är nöjd med att både tingsrätt och hovrätt delar min bedömning om att det inte är ett sådant fel i lagtexten att det utgör skäl för undanröjande eller resning.
Åklagaren fortsätter:
- Detta betyder att allmänheten inte längre har någon anledning att begära sina böter undanröjda. Rättsläget får numera anses utrett när saken är prövad i både tingsrätt och hovrätt.