Trots att de är 16 160 stycken får de plats i lastutrymmet på en liten skåbil. Ålförsäljare Bengt Lindström öppnar bakdörrarna där frigolitlådorna står staplade på varandra. Jag frågar vad som är mest fascinerande med de nyinflyttade Linköpingsborna.
- De är lite mystiska, man vet inte så mycket om dem.
Följer med strömmen
Det han med säkerhet vet är att vuxna ålar leker i Sargassohavet i Västindien. Ålyngel lämnar paradisöar och palmer för att följa strömmarna över Atlanten till Europas kustlinje. När de blivit stora söker sig de flesta tillbaka över Atlanten till Sargassohavet för att leka och fortplanta sig.
Det är inte många ålar som tar sig enda till
Sverige. Men staten vill bidra till att ha en stadig population och därför planteras cirka två miljoner ålar ut årligen, främst längst västkusten. I över 20 år har Tekniska Verken bekostat ålutsläpp
i Stångån.
Bengt Lindström lyfter på första locket. Det kryllar av ål som fångats utanför brittiska kusten. De påminner om små taniga metmaskar och kostar runt fyra kronor styck. Varsamt sänks de ner i sitt nya hemvatten och försvinner blixtsnabbt ner mot botten.
Kan hitta tillbaka
Sven Sjögren, ordförande i Stångåns fiskevårdsområde, står intill och följer förloppet. Han tror att flera kan hitta tillbaka till Västindien.
- En del har kunnat ta sig upp på land vet man och andra under båtar. Slussar har ju funnits i Göta kanal sedan 1700-talet. Gick det då så går det nu.
16 160 ålar i år, det låter som rätt mycket?
- Det går åt, det finns många predatorer i vattnet.
Får man fiska ål
i Stångån?
- Absolut, det är fritt fiske med handredskap från Slattefors till Stångåns mynning vid Roxen.
Bengt Lindström är klar, han tar med sig de tomma frigolitlådorna och tackar för sig. Nästa år lär han komma tillbaka igen med ett nytt gäng ålar från Västindien.