Det är också viktigt att som myndighet vara ödmjuk och våga stå för att man inte är tillräckligt rustad för dessa frågor.- Det jag upprörs över generellt är att man ofta nagelfar barnets berättelse, medan föräldrarna kommer betydligt lättvindigare undan. Detta trots att vi ska ha ett barnperspektiv. Det måste vi våga prata om.Hon återkommer till ordet "mod." För att en tanke ska bli handling måste man ha mod att stå upp emot familjer, kollegor, andra myndigheter. Men också mod att våga möta sina egna fördomar, som riskerar att skymma sikten för ett barns utsatthet. Barn reagerar olika på våld och begränsningar och vissa flickor reagerar inte som vi traditionellt förväntar oss, menar Juno Blom. Rebeller
- De barn som får det svårast är rebellerna. Vissa reagerar med att bli ut-åtagerande - det innebär inte att de inte är utsatta. Man måste se till sammanhanget.Juno Blom har mött många flickor, som aktivt sökt hjälp själva för hedersrelaterat förtryck.- De är de starkaste flickor jag någonsin mött. De vågar sätta sig upp mot normer mot alla odds och det kommer jag alltid att beundra. Men det gör ju också att vissa av dessa flickor inte alltid är följsamma. Det här är flickor som kräver sina rättigheter. Därför höjer de också sin röst när myndigheter inte ger dem de rättigheter som de förväntar sig.