Hon beskriver forskningsfyndet från VTI som både överraskande och intressant. Hon drar genast paralleller till en dom i Högsta domstolen (se faktarutan), som enligt henne har gjort berusning till en ursäkt.
– Det här sätter fingret på det mest grundläggande i straffrätten, hur allvarligt vi ser på gärningar. Just nu är rättsläget så att det inte är så allvarligt att vara full och skada någon, säger Madeleine Leijonhufvud.
Enligt henne ska det finnas en ansvarstrappa i lagstiftningen, som följer den gängse uppfattningen. Grovt rattfulla ska inte få mindre kännbara straff än rattfulla. Den som i berusat tillstånd kör på någon begår fler brott än en nykter person i samma sits. Det ska också avspeglas i straffet, menar Madeleine Leijonhufvud.
– Jag tror inte att människor är beredda att se mildare på någon som har berusat sig. Väldigt många skador görs av berusade och oftast är man mer aggressiv då, säger hon.
I och med HD-domen har advokater i rattfyllerimål fått väldigt starka argument, påpekar Madeleine Leijonhufvud. Åklagarens uppgift är att bevisa uppsåtet och numera kan en rejäl promillehalt undanröja just detta. Tidigare har personer dömts för sådant de begripit i nyktert tillstånd.
– Någon kanske är så full att han inte fattar att han har kört bil och då kan han inte dömas för rattfylleri längre, säger Madeleine Leijonhufvud.
Till viss del kan det finnas förklaringar till Muhammad-Reza Yahyas och Ulf Hammarströms forskningsresultat. Som till exempel att grovt rattfulla riskerar längre fängelsestraff och därför kanske föredrar kontraktsvård framför fängelse. Men knappast i dess helhet, menar professorn.
– Lagstiftaren måste ta sig en funderare på det här, säger Madeleine Leijonhufvud.