– Jag har ju förstått att det är många på sjukhuset som känner till att det här är ett problem. Men jag har inte känt till det problemet. Alltså det här med rattfylleridomen. Det har inte jag känt till förrän det kom ut i tidningen, säger verksamhetschef Carina Folkesson.
En neurokirurg på Universitetssjukhuset i Linköping har tidigare dömts för grovt rattfylleri efter att ha kört berusad i december 2019. Han fick sedan köra bil med alkolås, men blev av med alkolåset efter att ha försökt starta bilen med för hög promillehalt, misskött kontroller och inte kunnat bevisa sin nykterhet.
Bara några veckor efter att han blev av med alkolåset, i mars 2022, förlamades en patient på neurokirurgens operationsbord. Personal hade redan tidigare larmat om att neurokirurgen verkat alkoholpåverkad under operationer, med sluddrande tal och ofokuserad blick.
– Jag kan inte riktigt säga att jag har fått de här signalerna innan. Där står ord mot ord. Varje medarbetare har en skyldighet att meddela sådana saker till sin närmaste chef för att chefen ska kunna agera. Jag känner inte igen den här beskrivningen.
När vi inleder samtalet med neurokirurgens chef, verksamhetschef Carina Folkesson, säger hon först att hon inte fick några signaler om att han mådde dåligt eller hade problem med alkohol innan händelsen i mars 2022 när patienten Lena förlamas. Först när vi berättar att vi har pratat med flera vårdanställda som påtalat just neurokirurgens alkoholproblem medger hon att hon fått vissa uppgifter.
– Alltså, ja, det är... Det har varit vid ett tillfälle. Då tog jag kontakt med företagshälsovård och HR. Och då gjordes en rehabiliteringsplan med kontroller i ungefär sex månader. Jag litar på den expertis vi har och när de då har sagt att rehabiliteringen är avslutad så har jag följt det.
Hon uppger att det var under tidig vår 2020, alltså några månader efter att polisen stoppade kirurgen.
Det riktas väldigt hård kritik mot dig, att det råder en tystnadskultur och att du har mörkat det här?
– Jag har inte mörkat någonting. Jag förstår egentligen inte vad de menar.
Anställda på US beskriver att han har varit alkoholpåverkad under operationer?
– Då har man gjort ett stort fel, att man inte har sagt till då. Man har en skyldighet som medarbetare att meddela om man upplever att en annan medarbetare är påverkad. Man kan inte komma och säga efteråt att det där har jag sett hela tiden om man inte har signalerat någonting.
Men flera i personalen säger ju att de har larmat?
– Jag skulle önska att man kom en gång till i så fall och sa det. För det som vi har gjort en gång, det var avslutat. Man måste komma när man upplever det, inte två-tre veckor senare, så att åtgärder kan sättas in.
Dagen före patienten Lena blev förlamad beskrivs han som kraftigt påverkad, att han sluddrade, att han inte kunde fokusera med blicken. Då tillkallas ju en chef?
– Jag var i Stockholm och blev uppringd av narkosbakjouren. Jag kan säga att jag sa så här att om du anser att han ska gå hem, så måste du skicka hem honom. Och jag gav också förslag på vilka andra kollegor som kunde ringas in som ersättare.
Vad fick du för uppgifter på telefon?
– Jag fick till mig att man inte tyckte att han mådde bra. Och då sa jag att jag är inte där, du får göra den bedömningen. Bedömningen som gjordes var att han kunde vara kvar. Det är ju ett svårt beslut att ta någon ur tjänst, det har jag full förståelse för. Det är aldrig enkelt men kanske är det enklare att ta ett beslut för en egen medarbetare än för någon annans.
Vem var den chefen?
– Nej, det vill inte jag säga så här.
I dag säger Carina Folkesson att det naturligtvis inte känns bra hur det blev.
– Hade jag vetat allt det här innan... Jag kan inte här säga att jag hade agerat på ett annat sätt. Det jag kan säga är att jag vet att om jag hade varit här den helgen, när operationen var. Då hade det kanske sett annorlunda ut.
Varför skulle du ha tagit honom ur tjänst?
– Om jag hade varit där, med facit i hand... Om han hade mått lika dåligt på lördagen som han gjorde på måndagen så hade jag ju tagit honom ur tjänst. Och det spelar ingen roll vad man säger själv i det läget.
På söndagen opererades patienten Lena som blev förlamad. Dagen därpå, måndag, genomförde neurokirurgen en planerad operation innan han togs ur tjänst.
– Jag satt på ett möte och ett samtal kom till en annan person på det mötet. Det kom fram att han inte mådde bra och då gick jag och letade efter honom. Han var färdig på operation, så där var han inte kvar. Jag såg att han inte mådde bra och tog honom ur tjänst. Jag tog direkt kontakt med HR och företagshälsovården. Så han fick hjälp den vägen.
Flera tipsare har skrivit till Ivo. En av dem beskriver att kirurgen upplevts gravt berusad och ifrågasätter neurokirurgens diagnos depression och att det varit sömnbrist som orsakade felen under operationen som förlamade Lena. Vi visar dokumentet för Carina Folkesson, som känner igen uppgifterna och säger sig ha svarat till Ivo.
– Han har fått en diagnos, depression, och behandling för den. Jag vet att man pratar om tystnadskultur. Men om jag som medarbetare har ett problem, om jag är sjuk eller vad det än är, ska jag då inte lita på att min chef håller det konfidentiellt?
Carina Folkesson tycker att det känns jobbigt att bli misstrodd av medarbetarna och beskriver att det pågår täta dialoger om tystnadskultur, psykologisk trygghet och mående på kliniken. Hon framhåller flera gånger att hon skulle behandla andra på samma sätt som den här neurokirurgen.
Vad menar du då, har ni någon särskilt nära relation?
– Nej, men jag är faktiskt beskylld någonstans för att vi har en privat relation. Att vi umgås privat. Det är helt främmande för mig.
Hon beskriver att hon varit på golfresor där bland annat neurokirurgen varit med.
– Vi har varit kanske åtta personer varav vi är två från kliniken och de andra är från andra ställen på sjukhuset. Är jag beskylld för att ha en personlig relation med dem också då? För att man åker på en resa i en vecka? Jag umgås inte privat med någon på kliniken, men om jag ska sluta spela golf så kan jag göra det så behöver man inte oroa sig för det heller.
Men kan du ändå förstå att det uppfattas som att ni har en privat relation?
– Nej, det kan jag inte.
När polisen stoppade neurokirurgen med så hög promillehalt att han senare dömdes för grovt rattfylleri så är han enligt Ivos utredning i tjänst. Det är uppgifter som kommer från Carina Folkesson.
Men de uppgifterna ändrade du sedan?
– Ja. Vi har ett schema, men läkarna har förtroende att byta jourer med varandra. Jag gick bara på den informationen som fanns i systemen. Sen har jag pratat med den som var primärjour. Och han talade om hur det verkligen var och det var ju därför jag ändrade mina uppgifter.
Så det handlade inte om att jag ringde i höstas och ställde frågor om det?
– Nej, absolut inte.
För jag har ju kompletteringen du skickade till Ivo här och där skriver du att syftet med att ändra uppgifterna är just att det har blivit en medienyhet?
– Ja. Men det var ju inte därför. Jag fick klart för mig att man hade bytt med varandra.
I dag fungerar det bra med neurokirurgen, enligt Carina Folkesson. Men i somras inträffade ytterligare ett par incidenter med samma neurokirurg.
– De är anmälda enligt lex Maria till Ivo som har beslutat att de är nöjda med åtgärderna vi har gjort. Vi arbetar i en verksamhet där det finns mycket risker och arbetar hela tiden med patientsäkerhetsfrågor. Det kommer alltid att inträffa komplikationer eller felbehandlingar. För vi är människor. Det går inte att komma ifrån. Men jag har fullt förtroende för alla mina medarbetare.
När vi frågar hur lämpligt det är att neurokirurgen opererar när Transportstyrelsen inte bedömer att han är tillräckligt nykter för att köra bil svarar Carina Folkesson först att hon kan se problemet med det.
– Absolut, om jag hade vetat det. Det här är ju inget beslut som jag har tagit del av tidigare. Men hade jag vetat det, då hade jag möjligen agerat på ett annat sätt.
Senare under intervjun återkommer vi till ämnet.
Transportstyrelsens bedömning har ju varit att han inte är lämplig att köra bil?
– Men det innebär ju kanske inte att han inte kan operera. Alltså, han är en duktig kirurg.
Transportstyrelsen hade ju begärt att den här kirurgen skulle inkomma med ett nytt läkarintyg som bevisade nykterhet under januari, men nu har även februari passerat och inget läkarintyg har inkommit. Vad tänker du om det?
– Jag blir besviken kan jag säga. Jättebesviken. Men han sköter sitt jobb.
Hur kommer du agera utifrån de här uppgifterna som du fått idag?
– Jag måste få tänka över det här. De uppgifter du har presenterat för mig är nya. Jag har ju så klart sett det som jag har svarat på, men inte det här.