Chockhöjning nära stjälpa Jan Sundin

- Den dag jag fick körkort var den lyckligaste i mitt liv, säger Jan Sundin, som efter decennier som missbrukare i dag är drogfri.

Två tungviktare, Jan Sundin och Peter Magnusson. Numera gnabbas de om vikten. Förr pratade de mest om hur Jan Sundin skulle lyckas ta sig ur sitt mångåriga missbruk.

Två tungviktare, Jan Sundin och Peter Magnusson. Numera gnabbas de om vikten. Förr pratade de mest om hur Jan Sundin skulle lyckas ta sig ur sitt mångåriga missbruk.

Foto: Mikael Svensson/Corren

Linköping2008-12-02 00:15
Men den höga avgiften, 8 550 kronor, för läkarintyg som påvisar drogfrihet höll på att spoliera hans möjligheter att behålla körkortet. Landstinget Östergötland höjde i våras avgiften för dessa läkarintyg från 3 125 till 8 550 kronor, det vill säga nästan en tredubbling. För Jan Sundin som skulle lämna in sex läkarintyg skulle kostnaden landa på 51 300 kronor. Överklagade beslutet
För en före detta missbrukare som han, med skulder, och inte särskilt höga inkomster är det mycket pengar. Därför överklagade han länsstyrelsens beslut. - Jag har inget emot att bli kontrollerad, eftersom jag är drogfri sedan flera år tillbaka. Men jag var orolig för att bli av med körkortet och därmed mina arbeten. Ska jag behöva bli det för att jag är fattig? Då skulle jag inte längre vara självförsörjande. Han fick hjälp med överklagan av Peter Magnusson, Stadsmissionen, som länge varit hans länk till ett drogfritt liv.- Det här är viktig fråga för Janne och många andra före detta missbrukare på väg ut i samhället. Att få körkort är ett kvitto på att man är okej och en väg till arbete, säger Peter.Inga fler kontroller
Tillsammans lyckades de övertyga länsrätten om Jan Sundins stabila drogfrihet. Domen innebär att han, ur trafiksäkerhetssynpunkt, inte behöver genomgå några fler medicinska kontroller. För Jan Sundin är det en lättnad. Men egentligen hade han önskat att länsrätten skulle ha prövat om kostnaden för läkarintygen är rimlig. - De gick inte på kostnaden. Jag hade velat att de skulle pröva principsaken. Det är inte bara jag som tycker att det är dyrt. Självkänslan växte
Vägen till drogfrihet har varit lång. - Jag drack mig full första gången när jag var åtta år, säger Jan. Han upplevde att han varken var älskad eller behövd i sin familj och var ganska tystlåten. - Jag fungerade inte
i skolan heller och var full på lektionerna. Men det var det ingen som reflekterade över.Tryggheten hittade han
i flaskan och hos den tidens a-lagare. Under tonåren blev det också hasch, amfetamin och heroin.- När jag drack blev jag någon. Självkänslan och självförtroendet växte. - Jag utvecklades inte som människa, jag drack och tog droger i stället. Klyvyxa i ryggsäcken
Åren mellan 20 och 30 kommer han knappt ihåg. - Det var bara droger, droger. Jag flydde in i missbruket och åkte in och ut ur fängelser och institutioner. Jag insåg inte att lösningen var att sluta dricka. Jag gjorde mig till offer
i alla livssituationer. När det var som värst var Jan Sundin uteliggare. Han sov i trappuppgångar, men kunde samtidigt ha buntar med pengar på sig. - Jag var torped och drev in pengar. Jag hade inga känslor förutom ilska. Jag har många våldsbrott på mitt samvete. Jag gick runt med klyvyxa i ryggsäcken. Många blev livrädda bara de såg mig. Vägen tillbaka till livet har gått genom Peter Magnusson på Stadsmissionen. Fotbojan var räddningen
- Jag gick till Stadsmissionen ibland när jag försökte trappa ner och då var han nästan alltid där och tjatade. Till slut fick jag lite tillit till honom. Jag trodde på vad han sa. Men det tog tid. Fröet som Peter Magnusson sådde grodde långsamt inom Jan. - Räddningen var nog när jag fick fotboja. Jag fick lite struktur på min tillvaro när jag arbetstränade.Det var viktigt för mig som knappt visste om det var dag eller natt. När han vågade sig till ett AA-möte och blev fint bemött började han sakta hitta fram till sig själv. Han sökte vägledning hos Peter och hamnade på Sensus behandlingshem, där hanfick mycket hjälp av en terapeut. Arbetar med missbrukare
Efter behandlingshemmet följde en tid på ett halvvägshus och studier på MOA-skolan, där han utbildat sig till undersköterska och behandlingsassistent. Därefter har han arbetstränat inom äldreomsorgen och nu har han ett par anställningar. Dels på Augustbergsgården där han arbetar med äldre missbrukare, dels på Villa Nova med stöd i boende. - Största skillnaden mot tidigare är att jag i dag vet vem jag är och nyfikenheten växer. Det är intressant att hitta sig själv och jag arbetar varje dag med självrannsakan. Då blir man en ödmjuk människa. Andligheten är också en del av mig nu.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om