Magnus Stenmark är naturvårdsbiolog från företaget Ecocom med länsstyrelsens uppdrag att inventera det sällsynta stortapetserarbiet i sommar. Östergötland har de främsta fastlandslokalerna och i år sker kontrollen för första gången genom märkning.
–Det har inte gjorts på stortapetserarbin i landet tidigare och kanske är det första gången det sker i världen.
Fjorton platser är kända i länet, en av dem är området runt grusgropen i Stora Sjögestad nära Vreta kloster. Här har bara enstaka exemplar setts de senaste åren. Området har restaurerats av länsstyrelsen med hjälp av markägarna Elisabeth och Claes Mattsson i förhoppning om att antalet ska öka. I våras planterades mer väddklint här, den enda blomma som stortapetserarbiets hona samlar pollen ifrån till kommande släkten i det bo hon gräver i grusgropen. Ingen annan växt fungerar för henne.
Även om all torrängsblomning är fantastisk i år gör kylan och regnet att Magnus Stenmark inte tror sig kunna hitta något stortapetserarbi i Stora Sjögestad.
Vi träffar honom under en timme en småkall förmiddag. Finns det något bi här så trycker det någonstans i skymundan. Vi är på väg att ge upp, när Magnus Stenmark närmar sig branten mot riksvägen. Trafikbruset är inget som stör några stortapetserarbin – om de finns här...
Det är nu det händer! Och kollegan Jeppe Gustafsson blir landets första yrkesfotograf som tar bilder när denna art märks. Senare mejlar Magnus Stenmark att han märkt ytterligare fyra honor och en hane här.
– Otroligt otippat! Mycket roligt och tyder på att länsstyrelsens åtgärder lyckats väl, säger han.
Är det lämpligt att märka stortapetserarbin på en plats med så få individer?
– Det är något man måste tänka på, men det här är en etablerad metod. Den gör det lättare att få koll på hur många bin som finns på en lokal genom att märka alla man ser och återkomma efter tre dagar för att se hur många omärkta man upptäcker.
Kan färgen avskräcka presumtiva partners?
– Det finns inga studier som visar om färgen är en sådan varningssignal. En hona som börjat samla pollen har redan parat sig och det är först när de flyger bland blommorna som det går att fånga dem. Då är det stadiet redan passerat. Färgen kan i stället varna mot predatorer och göra att fåglar låter bli dem.
Det hörs på dialekten att Magnus Stenmark är från Dalarna men han har Gävle som bas. Han utbildade sig i Uppsala och doktorerade för tio år sedan på märkningsmetoder vid inventering av solitärbin. Om halsen hänger en uppsättning nålar och en burk med akrylfärg.
–Det gäller att vara beredd när man väl fångat ett bi. För att inte stressa dem i onödan får inte märkningen ta mer än några sekunder.
Inventeringen pågår in i augusti, eftersom årets säsong är sen. Han uppskattar att stortapetserarbin finns på 30 platser i Östergötland och att antalet totalt närmar sig cirka 2 000 individer per säsong. Stortapetserarbiet bedömdes länge som ”sårbart”, men i nya rödlistan har klassningen sänkts till ”nästan hotad”.
– Det beror bland annat på ny kunskap från lokaler på östgötaslätten. Räknar man med ett mörkertal så finns arten på ytterligare sexton platser utöver de fjorton vi känner till i länet. Men vilka de är vet vi inte och det är inte säkert att vi någonsin hittar dem, säger han.