Under rättegången i Linköpings tingsrätt har åklagaren pekat ut 47-åringen som den drivande kraften bakom det påstådda miljonbedrägeriet mot Försäkringskassan och Linköpings kommun.
Genom att kraftigt överdriva sina funktionshinder ska mannen och tre av hans familjemedlemmar ha lurat till sig sammanlagt 5,4 miljoner kronor.
"Jag har ont"
Den största rättssalen
i domstolsbyggnaden var i det närmaste fullsatt när 47-åringen tog till orda för första gången.
- Jag vill be mina barn om ursäkt för att de sitter här. Men jag har inte lurat dem.
47-åringen kom som flykting till Sverige i mitten av 1990-talet. I sin asylansökan angav han inga större hälsoproblem.
47-åringen berättade att besvären kom gradvis och att smärtan som strålade ut från ryggen till slut blev honom olidlig.
- Jag kan inte ställa diagnos själv. Jag kan bara säga att jag har ont.
Hyrde assistans
Från sommaren 2006 till våren 2012 beviljades 47-åringen personlig assistans. Assistenterna, bland andra hans före detta hustru och två vuxna söner, fick lön för att hjälpa till med alla de grundläggande behoven.
Kammaråklagare Marianne Staaf kunde dock i går visa att 47-åringen sammanlagt tillbringade drygt ett år utomlands - och det utan att assistenterna, med ett par undantag när, följde med. 47-åringen försökte i går övertyga rättens ledamöter om att han tillfälligt - för egna pengar - hyrde in personliga assistenter på de olika resmålen.
- Det är billigare att hyra folk när jag är utomlands än att ta med mina egna assistenter, påstod 47-åringen.
Lång bilresa
Enligt de läkarintyg som låg till grund för Försäkringskassans beslut att bevilja assistans hade 47-åringen svåra problem att röra sig på egen hand.
Enligt ett intyg kunde han inte ens hålla i en cigarett. Under sommaren 2008 lyckades dock 47-åringen själv köra bil från Linköping till Marrakesh
i Marocko - en resa på drygt 4 000 kilometer.
- Hur var det möjligt? frågade åklagaren.
- Jag körde inte hela sträckan på en dag. Jag stannade på varenda rastställe. Det tog mellan åtta och tio dagar.
Under den långa utfrågningen gjorde 47-åringen ett sammanbitet och koncentrerat intryck.
Han talade högt och tydligt och verkade sällan bli särskilt provocerad av åklagarens frågor.
"Jag vägrar"
När Marianne Staaf kom in på 47-åringens relation till den 27-åriga assistenten som angav honom för polisen brast det dock.
27-åringen, som i förhör har berättat att hon arbetade för mannen under närmast slavliknande förhållanden, kommer att vittna senare i rättegången.
47-åringen tog till orda:
- Jag vägrar att sitta
i samma sal som henne. Jag hänger mig hellre.
47-åringen hävdade att 27-åringen, som nu lever under skyddad identitet, bara är ute efter att hämnas.
- Jag vill inte att hon ska se mig och min familj såhär. Då kommer hon att känna skadeglädje.
Rättegången fortsätter
i dag, fredag.