En sen kväll i maj kör jag hemåt med ett lyckligt flin på läpparna. Jag har sett min stad från ovan. Jag har döpts i champagne och kan numera kalla mig Ballonggreve af Vimanshäll. Och snart ska jag vara hemma och upprymt pladdrande berätta allt för min kvällströtta familj.
Det började med osäkerhet. Många inbokade ballongflygningar måste skjutas upp på grund av dåligt väder. Man får besked bara några timmar före start.
Kvällen kom med ljum temperatur, svaga vindar och inga hotande oväder på horisonten. Klartecken per telefon: Samling i Ryd.
Färgglad katedral
Vi var tolv förväntansfulla passagerare som samlades på en fotbollsplan och välkomnades av vår aeronaut, Bengt Gunnarsson från Grenna Ballongresor. Och så började äventyret. För även om själva luftfärden är höjdpunkten så är det jättespännande att få vara med att göra i ordning och fylla en luftballong.
Ballongen är skrattretande stor när man ska breda ut den på marken. Starka fläktar fyller den långsamt med luft, och när den är halvfull tittar vi in i en färgglad katedral av tunt ballongtyg.
- Ni tre håller i linan när ballongen reser sig. Håll i ordentligt, ropar Bengt Gunnarsson.
Plötsligt är det dags. Vi kravlar oss ombord i korgen, tar tag i handtagen på insidan, gasolbrännaren går för fullt, temperaturen stiger i ballongen, och mjukt, nästan omärkligt, lättar vi från marken och seglar i väg.
Fascinationen tar över
Jag som tycker att radhustaket är läskigt högt är en smula torr i munnen. Tänker på Andrée och hans polarfarare, den resan gick ju inte så bra. Men efter bara några minuter tar fascinationen över och jag uppslukas helt av min första ballongresa.
En luftballong går inte att styra, den följer med vinden. Därför är det helt vindstilla i korgen. Vi glider i promenadtakt över Rydskogen mot sjukhuset, under oss ligger den vårgröna staden, vid horisonten Roxen, slätten, skogarna.
Tyst är det inte, med korta mellanrum drar Bengt Gunnarsson på den kraftigt väsande gasolbrännaren. Det är 9 000 kubikmeter luft med en temperatur på 85 grader som håller oss svävande, och om luften svalnar är vi snart tillbaka på backen.
När brännaren tystnar hör vi stadens ljud nedanför.
- Titta en ballong!
Ballongglädje
Bengt Gunnarsson har kört passagerarflygningar sedan 1986 men har inte tröttnat. Han ropar tillbaka och vinkar.
- Människor bli alltid glada när de ser en ballong. Jag tror att det finns en speciell ballongglädje som vi har i oss sedan vi var små.
Vi seglar över staden i den varma kvällen, som mest på 250 meters höjd. Jag ser huset där jag bor och anar att några står på gräsmattan och vinkar.
Vinden för oss över Hjulsbro och Hackefors och det är snart dags att landa. Vi glider lågt över villataken, människor blir alldeles hispiga av förtjusning när den jättelika ballongen kommer så nära. I en trädgård är det fest och en man ropar att han fyller 40. Vi hurrar för honom och glider vidare mot resans slutpunkt.
Dop i champagne
Bengt Gunnarsson sätter med stor precision ner ballongkorgen på sidan av Vårdsbergsvägen. Ballongen faller ihop, vi hjälper till att dra den åt sidan för att inte hindra trafiken.
Det är skymning när vi hjälps åt att packa ihop ballongen. När vi är klara följer en gammal ballongtradition. Eftersom det är första ballongfärden för oss alla blir vi döpta i champagne och får grevliga titlar med namn från platser som vi nyss sett från ovan.
Och alla är överens. Det här var såå kul.