Göran "Pavan" Persson gillar att busringa
Nu när det snart är dags för val gör Sverige statsminister Göran Persson en Sverigeturné. På socialdemokraternas hemsida skyltar de med Barnen - vår framtid. Självklart var Popcornreportern Lina Säfström framme och ställde frågor till statsministern.
Jag gillar att busringa och föreställa rösten. En gång lurade jag Ingvar Carlsson. Han trodde jag var FN:s generalsekreterare Kofi Annan, säger Göran Persson till Lina Säfström.
Foto: Fotograf saknas!
Var statsminister något du ville bli när du var liten?
?Nej, det var det inte. Det var faktiskt en fullständigt omöjlig tanke för mig som växte upp på den sörmländska landsbygden att tro att jag skulle bli statsminister, så det tänkte jag inte ens. När jag väl fick chansen att bli det så ville jag inte, och när jag väl blev det så tyckte jag det var jätteroligt.
Vad ville du bli?
?Till en början ville jag säkert, som de flesta andra killar i min ålder, bli lokförare. Sen ville jag bli lärare, sen socialarbetare, och sen tyckte jag nog att jag skulle bli folkhögskolelärare eller präst. Men jag blev ingenting utav det där, sorgligt nog.
Hur var din barndom?
?Den var lugn och trygg. Jag växte upp i en stor familj med mina fem syskon. Min pappa var byggnadsarbetare och vi bodde i ett eget hus utanför Vingåker. Det var en mycket bra barndom, som jag trivdes med och som jag faktiskt är stolt över.
Du blev inte retad eller mobbad?
?Nej, det blev jag inte. Det förekom säkert den typen av mobbing då också. Vi kallade det för pennalism. Det var inte alls samma koncentration på det som det är nu. Det har blivit värre, det är mitt intryck. Men nej, jag blev aldrig retad.
Hur ska mobbing förhindras?
?Det är många som måste hjälpas åt. Dels tycker jag att man hela tiden borde ha ett resonemang kompisar emellan. Du ska inte acceptera att du blir mobbad, du ska inte acceptera att en kompis till dig blir mobbad eller mobbar. Du har också ett ansvar och kan ingripa, det är jätteviktigt. Sen tycker jag att de som är vuxna på skolan, framför allt lärarna men naturligtvis också annan personal ska finnas med ute bland eleverna. Att man hela tiden har en vuxen att relatera till och söka stöd hos om man utsätts för den typen av påhopp är viktigt.
Vem är snällast i regeringen?
?Det är en mycket bra fråga. Jag ska tänka mig noga för. Snällast är nog Björn Rosengren. Vi kallar honom för Lilla björn, för vi har en stor björn också, Björn von Sydow. Men Lilla björn är snällast.
Vem är din bästa kompis?
?I regeringen är det Lena Hjelm-Wallén. Hon är min storasyster brukar jag säga.
Vad är ditt motto i livet?
?Kom igen. Ge aldrig upp.
Har du barn?
?Ja, det har jag. I min familj så är det fyra barn. Två döttrar som jag har från ett tidigare äktenskap, och två pojkar som min fru hade med sig in i boet.
Hjälpte du dem med läxor när de gick i skolan?
?Ja, det gjorde jag. Visserligen så var det inte alltid så uppskattat, det kan jag inte påstå. Men jag försökte verkligen. Särskilt i den tidiga grundskolan, under de första årskurserna tyckte jag att det var viktigt. Men sen när de var äldre så klarade de det där själva.
Var det viktigt att de fick bra betyg tycker du?
?Om jag ska vara ärlig så, ja, det tyckte jag att det var. Jag var nog som de flesta andra föräldrar lite för mycket fixerad vid betygen. Därför att skolan är mer än sånt som bara kan sättas betyg på. Du ska också utvecklas som individ. Du ska inte bara lära dig att läsa och skriva, du ska lära dig att tala och argumentera också. Och jobba ihop med andra, vara en bra kompis, visa respekt för andra. Allt sånt har betygen svårt att fånga upp. Men visst blev jag glad när barnen hade bra betyg, det blev jag.
Vad är ditt bästa busknep?
?Det är många, jag gillar att busringa till folk och förställa rösten. Och få se hur länge man kan lyckas lura dem. En gång lurade jag Ingvar Carlsson, tidigare statsminister. Han trodde jag var FN:s generalsekreterare Kofi Annan. Det var mycket roligt, tyckte jag, men inte Ingvar.
Busringer du ofta?
?Ja, det gör jag.
Kan det hända att du ringer till vem som helst?
?Nej, så är det inte. Det är en speciell vänskapskrets som jag ringer till, det är faktiskt rätt roligt.
Är du rädd för något?
?Jag kanske inte är rädd men det är klart att jag är orolig för många saker. Jag är orolig för att ekonomin ska gå neråt så att många människor blir arbetslösa. Jag är orolig för de här konflikterna som vi ser i världen, speciellt i Mellanöstern och terrordåden. Jag är också orolig för en klimatförändring som faktiskt pågår som vi inte riktigt tar på allvar.
Vad är din favoritmusik?
?Jag är allätare. Men jag sjunger gärna med i andliga sånger som jag har på CD-skivor i mitt arbetsrum. Så ibland kan man höra mig sjunga Pärleporten, Ovan där, Blott en dag, O Store Gud och alla dessa fantastiska sånger, framför allt från frikyrkan. Sen tycker jag om klassisk musik, framför allt de stora tenorerna, som svensken Jussi Björling.
Sjunger du i duschen?
? Jag sjunger själv, men det ska jag göra naturligtvis just som det heter ? själv. Jag ska inte sjunga så att andra hör.
Vad händer om folk kommer på dig?
?Då får de problem med sin hörsel!
Vad gillar du att göra på fritiden?
?Jag går väldigt mycket i skogen. Jag läser rätt mycket och jag tycker om att laga mat.
Har du någon särskild talang, till exempel att vifta på öronen eller jonglera?
?Jag är helt talangbefriad, jag saknar alla talanger.
Teaterapa?
?Jaa. Det måste man vara om man ska vara politiker på den nivå som jag är. Man måste faktiskt gilla att stå på scen och tycka om att träffa människor, och en och annan gång göra en kul grej, det är viktigt.
Är det inte svårt att bestämma över ett helt land?
?Jo, det är jättesvårt. Lyckligtvis så gör jag inte det heller utan vi är ganska många som är uppdelade i ett system, så det görs på ett så bra sätt som möjligt. Men det klart, jag har det yttersta ansvaret själv. Och det är svårt och på många sätt tungt men det är också det som är extra intressant.
Vad vill du förändra i samhället?
?Väldigt mycket behöver förändras. Sverige är ett bra land, men det är även mycket som är dåligt.
Framför allt tycker jag att vi ska vara noga med att ha mycket bra skolor.
Vi ska se till att alla som kommit till Sverige, att alla flyktingar också får ett jobb det är väldigt viktigt. Vi får inte glömma bort att ha höga krav på miljöskydd och miljövård, se det som en drivkraft för utvecklingen.
Har du något favorit TV-program?
?Jaa du, jag ska tänka efter här. Klart jag ser inte så mycket på TV, det gör jag inte. Men... det får i så fall bli Östnytt.
Det är inte fjäsk på gång nu, Göran?
?Teaterapan, som är igång, vet du. Östnytt, det förstår du väl...
Tror du på spöken?
? Nej det gör jag inte.
Vad tycker du om Norrköping?
?Norrköping är en väldigt fin stad som jag tycker har genomgått en enorm positiv utveckling. Jag bodde i Norrköping mellan 1968-1970 och då var Norrköping efter textilkrisens tidearv, väldigt dyster. Stans centrum var väldigt fult. Det var bara några stora affärshus som låg efter Drottninggatan. Nu är Norrköping på väg att bli ett väldigt attraktivt centrum. Holmenområdet var, när jag bodde där, en industriarbetsplats, idag är det ett universitets Campus. Norrköping har tagit vara på vattnet i centrum på ett fint sätt, och håller på att förändra stan, det är bra.
Har du några gosedjur?
?Nej, jag har två gostofflor, men inga gosedjur. Hehehe..
Har du något smeknamn?
? Ja, det har jag. Jag kallades när jag var i din ålder för Pavan.
Vem kom på det?
?Det vet jag inte. Jag samlade tomglas och var världsmästare på detta. Då fick man mycket betalt för tomglasen. Man fick tio öre för varje tomglas, och det var 25 tomglas i varje drickaback, så det var 2,50 kr. En biobiljett kostade 75 öre så det var faktiskt en mycket attraktiv sysselsättning. Särskilt för mig som bodde nära Vingåkers folkpark. Där drack man väldigt mycket läsk och kastade flaskorna över stängslet. Där kunde jag gå och plocka.
Är du morgontrött?
?På vintern är jag det, men int
Född: 20 januari 1949
Födelseplats: Vingåker
Gift: Med Annika Persson
Födelseplats: Vingåker
Gift: Med Annika Persson
Så jobbar vi med nyheter