Under de senaste fem åren har det pågått en maktkamp i Linköpings undre värld. Black Cobra har legat i våldsam konflikt med Asir och Bergagänget – och spåren förskräcker. Sent på kvällen 28 juli sköts en 18-årig man till döds under en uppgörelse i Skäggetorps centrum. Han blev det hittills första dödsoffret i gängkriget.
Sammanlagt 24 män med kopplingar till Black Cobra, Asir och Bergagänget har delgivits misstanke om brott i samband med det lika kaotiska som hastiga händelseförloppet – men ingen av dem kommer troligen att ställas inför rätta. Mordet verkar förbli ouppklarat.
Så här sade kammaråklagare Helene Gestrin i en intervju i november:
– I nuläget är inte misstankarna mot någon individ på den nivån att det går att väcka åtal.
Den dödliga skottväxlingen i Skäggetorp i juli är långt i från det enda allvarliga brott med gängkoppling som begåtts i Linköping under året (se grafik här intill). I mars, april och maj kom händelserna slag i slag: Kastade brandbomber och skottlossning i Ryd, väpnade rån i Skäggetorp och Jägarvallen, kidnappning och misshandel i Berga och mordförsök i Tinnerö naturreservat.
Polisen har satsat stora resurser på att utreda alla gängbrott – något som har gått ut över den ordinarie polisverksamheten och arbetet mot mängdbrottslighet.
Ofta friande domar
Correns granskning visar att resultatet av polisens gängutredningar har varit påfallande magert. Få gängrelaterade brott har lett till åtal och de fall som har prövats i Linköpings tingsrätt har ofta slutat i friande domar.
Ett typiskt rättsfall kan illustrera rättsväsendets problem: 30 augusti blev två personer angripna med kniv i en lägenhet i Berga. Två män, varav den ena har kopplingar till Asir, kunde snabbt gripas. För åklagaren såg bevisläget bra ut. I förhör pekade brottsoffren ut två misstänkta och dna på en blodig kniv talade för att Asir-mannen varit inblandad. Men under rättegången tog brottsoffren tillbaka sina uppgifter och hävdade att de antingen inte råkat ut för något angrepp eller att de hade dåliga minnesbilder från den aktuella kvällen. Linköpings tingsrätt valde att frikänna de åtalade.
Poliser som tidningen talat med uttrycker frustration över att domstolarna numera har så höga beviskrav att det i praktiken har blivit utomordentligt svårt att få någon dömd med mindre än att det finns ett tydligt utpekande av oberoende vittnen eller ett erkännande. Samtidigt är inte domstolarna sena att påpeka brister i polisens utredningar. I fallet med knivbråket i Berga framhöll rätten att polisförhören med de bägge brottsoffren inte hade återgetts i ljud eller bild. Polisen hade inte heller skrivit ner ordagrant vad brottsoffren sagt i förhör utan sammanfattade deras uppgifter i så kallade referatförhör.
Rolf Holmgren är lagman och chef för Linköpings tingsrätt. Enligt honom har det alltid varit höga beviskrav i mål som rör allvarliga brott.
– Det har inte skett någon lagändring som skulle påverka beviskravens styrka. Och det har inte kommit något rättsfall från Högsta domstolen som säger att det ska vara högre beviskrav. Jag tror inte att det har skett någon tillämpningsförändring. Men det är svårt att mäta.
Svårt med bevisen
Rolf Holmgren upplever däremot att polis och åklagare har svårare att få fram bevis som håller i domstol.
– Jag tror att åklagarna känner att det krävs mer för att få fram vittnen än tidigare. I den här typen av brott är folk mer försiktiga att tala om vad de sett och inte sett. Det har blivit svårare att få fram bevisningen än förr när samhället inte var så drabbat av gäng.
Att utreda brott i gängmiljö är ingen lätt uppgift. Gängmedlemmar har närmast satt i system att säga så lite som möjligt i förhör – och det även om det är de själva som drabbats av brott. Gängen lever på sin förmåga att injaga skräck och i bland behövs det inte ens några konkreta hot för att brottsoffer plötsligt ska drabbas av minnesförlust. Den som råkar bevittna ett brott där de misstänka har gängkoppling tänker sig för både en och två gånger innan de går med på att vittna.
Conny Dahl, biträdande operativ chef för polisen i Östergötland, är väl medveten om problemet.
– Det här handlar om grovt kriminella individer som begår grovt kriminella handlingar mot likasinnade. Det är också så att man i viss mån i de här områdena har tagit lokalsamhället som gisslan. Det finns en obenägenhet att biträda polisen med iakttagelser. Man känner oro för vad det skulle innebära.
Känner frustration
Conny Dahl framhåller att polisen fortfarande utreder flera av de allvarliga brott som begåtts i Linköping under året.
Hur ska ni bli bättre på att lösa fler gängrelaterade brott?
– Vi måste skapa relationer med lokalsamhället, visa att vi bryr oss och att säkerställa att de som medverkar kan känna sig trygga. Vi måste få med kommuner och andra aktörer i ett gemensamt arbete. Det finns ingen quick fix.
Är du inte rädd för att det kan skicka en signal till gängmedlemmar att det är fritt fram att göra vad de vill när inte fler brott klaras upp?
– Jag tror att de känner sig iakttagna och utsatta för polisens intresse. Det har en effekt på deras möjligheter och vilja att begå sådana här handlingar. Men det är klart att vi vill få stopp på de här människorna och att de får ta konsekvenserna av sina handlingar.
Hur blir stämningen inom polisen när ni inte lyckas lösa den här typen av brott?
– En viss frustration kan man känna i bland. Vi har väldigt motiverade medarbetare som vill att människor som begår brott ska ställas till svars för det, säger Conny Dahl och fortsätter:
– Men att inte få en fällande dom är inget kvitto på att vi gjort ett dåligt jobb. Det finns anledning att ha synpunkter på vårt arbete i andra sammanhang, men just när det gäller de grova brott som vi talar om här så är jag väldigt stolt över det arbete som har genomförts.