Franz Rommel är överläkare och verksamhetschef för hematologiska kliniken på Universitetssjukhuset. Här varierar antalet upptäckta sjukdomsfall kraftigt år från år. Kösystem kan man inte ha här.
- Jag kan inte se en patient i ögonen och säga: "Tyvärr kan vi inte hjälpa dig eftersom vi redan har haft 16 patienter i år. Kom igen efter årsskiftet då har vi nya pengar". Så skulle i värsta fall en ortoped kunna säga om patienten har ont i ett knä. Mina patienter är döda inom fyra veckor om de inte får vård direkt.
Som ett mirakel
Det kan närmast beskrivas som ett mirakel att många av de patienter som för något drygt decennium sedan bara kunde smärtlindras och invänta döden nu blir friska och kan återgå till sina vanliga liv. Samtidigt blir det ett samhällsekonomiskt problem att nya, dyra läkemedel och ny teknik tillkommer. Landstingens huvudräkning går helt enkelt inte ihop.
Att låta en patient få stamceller från en donator kostar strax under en miljon kronor. Det är en behandlingsmetod som har räddat många liv. I år har Hematologiska kliniken i Linköping genomfört 25 sådana transplantationer, att jämföra med fjolårets 16.
- Fast dagens ersättningssystem med en fast årsbudget, oavsett hur många patienter vi har, duger inte. Så kan vi inte ha det i fortsättningen, säger Franz Rommel och tillägger att att en dialog förs och att ingen patient har nekats behandling.
För att fortsätta vara i framkant måste sjukvården ha råd att forska och pröva nya metoder. Det tar fem år för att säkert se hur pass bra en behandlingsmetod är och läkaren vet aldrig säkert vem som klarar sig igenom behandlingen och vem som inte gör det. Men alla måste få chansen.
Bättre vapenarsenal
- Vi har fått en förbättrad vapenarsenal i de nya cancerläkemedlen, säger Franz Rommel och syftar bland annat på läkemedel som fastnar på cancercellerna och lockar till sig kroppens eget immunförsvar som bekämpar sjukdomen.
Allteftersom vetenskapen och den beprövade erfarenheten har gjort nya landvinningar har hematologiska kliniken fått resurser. På så vis tycker inte Franz Rommel att han kan klaga. Han förklarar att sydöstra sjukvårdsregionen har visat prov på ytterst effektiv resursanvändning men att läkemedelsbolagens patent knappast gör vården billigare.
Företagen sätter priset
- Det är företagen som sätter prislappen.
Franz Rommel tycker att glädjen över att ha fått tillgång till nya effektiva läkemedel grumlas av kostnaden.
Hans patienter är relativt unga människor som i hög utsträckning går tillbaka till arbetslivet efter sin behandling. Men att ställa sjukdomar och åldrar mot varandra är ett etiskt dilemma som läkaren inte kan göra och som är ett politiskt självmord för den politiker som gör det.
- Ingen vågar säga åt oss att vi inte får ge vissa patienter så dyra mediciner. Det är ett mycket känsligt ämne att diskutera. Men vi måste prata om hur mycket vi är beredda att betala för ett års överlevnadsvinst.