Lindas högsta önskan: att få börja leva

- Jag kan inte ha det så här längre, jag måste få börja leva, säger Linda som haft sin epilepsi ända sedan tolvårsåldern.Linda, som bor i Eksjö med sin man, har inte kunnat jobba på flera år. Anfallen kommer allt tätare och har blivit allt svårare. Hon måste övervakas av sina svärföräldrar när maken är på jobbet.-Det är enormt frustrerande att inte kunna hjälpa en patient som är så sjuk som Linda, säger neurologen Rodrigo Cáceres som är Lindas läkare sedan många år. Han beskriver hennes 1,5 år långa väntan på undersökningen som ett "utdraget lidande".Drabbar även svårt sjuka
Fallet Linda belyser en specialistsjukvård i kris. Hon är också beviset för att politiker inte vet vad de talar om när de påstår att landstingets besparingar inte ska drabba svårt sjuka patienter.- Det är naivt att inbilla sig det, säger Rodrigo Cáceres.När Linda Bengtsson bokas av på US ringer hon i sin förtvivlan Corren. Den långa väntan har redan tagit hårt på henne psykiskt och hon vet inte hur länge till hon orkar. Får det verkligen gå till så här? undrar Linda.När jag träffar berörd personal på neurologen blir jag överraskad. Min erfarenhet av tio års bevakning av sjukvården är att vårdanställda hellre tiger än delger en journalist den kritik många har mot brister i vården. Av lojalitet mot arbetsgivaren, eller rädsla för densamme? Jag vet ärligt talat inte.Frustrerad personal
Denna gång är det precis tvärtom. Rodrigo Cáceres, överläkare Göran Lejon och vårdenhetschef Sabine Richter verkar närmast lättade över att få släppa fram frustrationen de känner över besparingar som i onödan förlänger patienters lidande i kön. Måttet är sedan länge rågat för dem.De beskriver en arbetsplats där personalen inte känner att den räcker till trots att alla pressas till bristningsgränsen. Arbetsmiljön är usel och väntelistan en katastrof. Den höga arbetsbördan ihop med vårdplatsbristen gör att överläkare Göran Lejon känner en oro som "alltmer övergår i panik".- Det blir allt svårare att klara patienternas säkerhet, konstaterar han.Linda står i kö för en avancerad hjärnundersökning (se fakta). Den krävs för att läkarna ska kunna avgöra om hennes epilepsi kan opereras. Går det har hon goda chanser att bli botad. Över sextio procent av patienterna som genomgår epilepsikirurgi blir anfallsfria.Undersökningen är resurskrävande. Patienter som genomgått den måste övervakas dag och natt på vårdavdelning, under tio dygn.Neurologens avdelning 73 hade förberett sig för att ta emot Linda i veckan. Operationstid var bokad på neurokirurgen och en av tolv skötersketjänster var avsatt för att sitta vak åt henne. Det man inte kunde förutse var något som dessvärre inte är ovanligt på Universitetssjukhuset. Vårdplatsbristen satte än en gång en käpp i hjulet.En mycket svårt sjuk patient måste flyttas från intensiven på grund av akut platsbrist där. Efter interna krismöten blev neurologen, avd 73 denna gång, sittandes med "svarte petter." Patienten flyttades hit och bevakas nu dygnet runt av en sjuksköterska. Patienten är så illa däran att hon bedöms behöva den omfattande vården i månader.Linda bokades av för att avdelningen inte klarar att samtidigt ha hand om två patienter som kräver övervakning dygnet runt. Vårdenhetschef Sabine Richter har ingen egen personalbudget och skulle hon haft det, så hindrar ändå landstingets anställningsstopp henne från att ta in folk utifrån.Visserligen har neurologen tillgång till en intern "vikariepool." Sabine Richter suckar när den kommer på tal. Poolsjuksköterskorna är duktiga men för få. Tre stycken täcker inte vikariebehovet i den centrala närsjukvården, det vill säga drygt 40 sjukhuskliniker samt alla vårdcentraler i Linköping med omejd.Linda är tyvärr inte ett unikt fall. Neurologen tvingas ofta boka av patienter som varit inbokade sedan länge. Särskilt tufft känns det, tycker personalen, att skicka hem den som rest långt, kanske från Jönköping eller Kalmar.- Det räcker med en tuff dag på akuten så är alla våra sängplatser upptagna, beskriver Rodrigo Cáceres ett hopplöst vårdplatsläge.Avdelningen sätter sitt hopp till sex nya femdygnsplatser, som neurologen har löfte om att få inrätta när kliniken flyttar till nya lokaler. Risken är dock att landstingets pengabrist gör att flytten skjuts på framtiden. Flyttbeslutet som landstingsstyrelsen skulle tagit vid sitt senaste möte, tas nu tidigast efter sommaren.Sitter som på nålar
Sabine Richter sitter som på nålar i rummet där vi talas vid på neurologen. En kvart återstår av lunchen och hon måste hinna slänga i sig en macka innan nästa möte. Men först berättar hon att hon ofta tvingas beordra redan trött personal att arbeta ännu en helg extra eller ta ett extra kvällspass.Hög belastning i kombination med känslan av att man ändå inte räcker till gör personalen sjuk. Sabine Richter beskriver en ond cirkel där ökad sjukfrånvaro tvingar fram ännu fler beordringar.Härom helgen hoppade hon själv in, för att bespara personalen fler extrapass.- Men jag måste också orka, säger Sabine Richter med trötta ögon.