Hon vaknade tvärt i sin bostad i centrala Rom när skalvet slog till.
– Det skakade rejält. Böckerna ramlade ur bokhyllorna, lampor föll i golvet och dörrarna slog. Jag blev rädd och sprang och ställde mig vid fönstret.
Utanför såg hon folk springa ut på gatorna.
På kvällen innan hade hon nekat sin 11-åriga dotter att komma och krypa ner i sängen.
– Men efter skalvet låg vi klistrade intill varandra.
Charlotta Smeds är uppväxt i Ramshäll i Linköping och flyttade till Italien 1991, där hon nu jobbar på en radiostation. Vid 5-6 tillfällen har hon känt av skalv i Rom, men aldrig så här kraftigt. Ändå var stämningen ganska lugn i huvudstaden dagen efter.
– Atmosfären är inte orolig, men det första folk frågar varandra på gatan är "Blev du rädd?".
Samtidigt tänker man på alla drabbade människor och pratar mycket om hur alla utan hem ska tas om hand.
– Nu krävs solidaritet och resurser från staten för att kunna hjälpa till, säger Charlotta Smeds.
Hon är imponerad av civilförsvarets effektiva arbete, baracker, tält och soppkök kommer snabbt på plats.