"Man måste utgå från den som behöver skydd"

Berättelser om hedersrelaterat våld, hot och förtryck måste tas på allvar. Det säger Mikael Thörn vid Socialstyrelsen, som har stor erfarenhet av fall som gäller våld mot barn och kvinnor.

Linköping2010-02-08 00:00
Ska föräldrarna kontaktas när barnet berättar om hedersproblematik?- Det beror på det enskilda fallet. Om barnet berättar om brott mot barnet, från föräldrarna, så är det viktigt att först lyssna på barnet och göra en förhandsbedömning innan man gör några åtgärder. Den möjligheten till lagtolkning har funnits länge. I alla ärenden om hedersvåld är det självklart att lyssna på barnet först. Behöver man inte höra föräldrarnas version av saken?- Jo, men inte i första hand. Man måste utgå från den som behöver stöd och skydd. Oftast är flickans uppgifter de enda som står emot föräldrarnas, och därför är det självklart att ha dem i fokus. Det finns ju extremt få ärenden där föräldrar genast medger att de använder våld i familjen. Är det möjligt att ett barn hittar på?- Att ett barn söker hjälp utanför familjen är väldigt ovanligt. Varför skulle man göra det om man har det ganska bra? Berättelser om hedersrelaterat våld måste man ta på allvar. Det är viktigt att noga analysera de risker som finns för den unge, och göra en gedigen utredning. Socialtjänsten har ett ansvar att lyssna på flickan. Så gott som alla barn och ungdomar som jag har träffat, som har sökt hjälp för begränsningar, hot och våld, har visat sig leva under bristande förhållanden, ofta under lång tid. När bör man omhänderta enligt Lagen om vård av unga?- Oavsett om det förekommer hot eller våld kan det vara läge när någon riskerar att giftas bort. Det är ett så stort övergrepp i sig och olaga hot och tvång. Bara där håller lagstiftningen för ett omhändertagande. Mikael Thörn poängterar att socialtjänsten ska garantera barnets trygghet och att en flicka på 17 år är såpass gammal att hennes åsikter ska väga tungt. - Då är man nära att vara myndig och har talesrätt. Ju äldre man blir, desto mer möjligheter ska man ges att påverka sin situation. Där är lagstiftningen glasklar. Finns det starka begränsningar och hård kontroll och barnet närmar sig 18 så är bara det ett skäl för att överväga omhändertagande.Fotnot: Mikael Thörn känner inte till Samiras specifika fall.
Mikael Thörn var tidigare projektledare för nationella tillsynen av kommunernas arbete med våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om