Mordåtalad mamma: "Det blev som det blev"

I dag, onsdag, genomfördes rättegången mot den 32-åriga kvinnan som dränkte sin son i badkaret. - Jag vet inte varför jag betedde mig så, sade hon.

Linköping2009-05-20 20:32

Den för mord åtalade kvinnan försökte under rättegången förklara för Linköpings tingsrätt varför hon dränkte sin son den 6 mars i år.

- Jag är lite förvirrad, men det var någon som ville skada mig. Jag fick panik. Det är lite krångligt, men det är så jag uppfattade det, sade hon.

Vid rättegångens inledning konstaterade kvinnans ombud, advokat Anders Kihlstedt, att försvaret accepterar de objektiva omständigheterna, det vill säga att kvinnan berövade sin son livet.

- Men vi anser inte att hon agerade uppsåtligen utan att hon befann sig en nödvärnssituation. Hon kände sig hotad och har inte kunnat freda sig på något annat sätt, sade Anders Kihlstedt.

Kammaråklagaren Wilhelm Storck anser inte att det är fråga om dråp.

- Uppsåtligt dödande är mord, att döda sin son är inte mindre grovt, sade han.

Wilhelm Storck redovisade de viktigaste fynden i förundersökningen. Med hjälp av rekonstruktionen som gjordes i början av april fick polisens utredare en klarare bild av händelseförloppet i tvårumslägenheten i Linköping.

Kvinnan uppgav bland annat att pojken vid ett tillfälle hade lyckats resa sig upp i badkaret och att han då hade skrikit eftersom han hade svårt att andas. Det är dock oklart hur länge pojken fick skrika innan kvinnan på nytt tvingade honom under vattenytan.

Varför avbröt hon inte dådet?

- Därför att hon fortfarande var mycket rädd. Man måste beakta att hon var allvarligt psykiskt sjuk då, säger Anders Kihlstedt till Corren.

Under rättegången försökte alla parter i målet att få kvinnan att med sina egna ord redogöra för vad som hände i badrummet.

- Det var som en reflex, jag kände mig hotad av en okänd person. Jag gjorde motstånd. Jag trodde att världen skulle gå under, förklarade kvinnan, som också upplevde att hon och sonen var de två sista överlevande människorna i världen.

Kvinnan uppgav även att "det var någonting som exploderade" inom henne och att det var rädslan som styrde henne. Hon fick frågan vad syftet var med att trycka barnets huvud under vattenytan.

- Jag gjorde det i självförsvar. Jag ville skydda mig själv. Det blev som det blev. Jag skulle aldrig döda någon.

Vad tänkte du på?

- Jag var rädd. Jag tänkte inte på konsekvenserna eller något annat, sade hon.

Kammaråklagaren Wilhelm Storck anser att kvinnan ska dömas för mord till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.

Advokat Anders Kihlstedt tycker i första hand att kvinnan inte ska fällas eftersom uppsåt saknades och i andra hand, vid en fällande dom, att hon döms för dråp eftersom hon agerade i nödvärn.

Linköpings tingsrätt beslutade att kvinnan måste vara kvar i häkte tills domen tillkännages, vilket sker om en vecka.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om