Efter att ha läst 6 000 tidningsartiklar från dessa 15 år beskriver Gustav Källstrand hur världens största vetenskapliga pris fick en skjuts när pressen bidrog till att skapa bilden av kunskapens kröning.
- I pressen etablerades tidigt en bild av priset som en nationell resurs för Sverige, som början på en process där Stockholm blev ett centrum för forskning och kultur med Nobelfesten som en internationell jubelfest.
Det konstaterar Gustav Källstrand i en kommentar till sitt arbete om hur mediahanterade nyheten 1897 att Alfred Nobel donerat sin förmögenhet till priset, innan de första delades ut 1901.
Fick även kritik
Att Nobelprisen årligen skulle dra uppmärksamheten till Sverige var självklart, men här hördes också kritik. Konservativa röster vände sig mot tanken att svenska pengar skulle ges till utländska forskare. Mest kritik fick fredspriset som delades ut av norska stortinget.
Ingen folkfest
Källstrand konstateraratt pressens bevakning i stort sett var positiv 1901 och "lika intensiv som i dag med spekulationer om pristagare och förmodade läckor":
- De tidiga nobelfesterna var högtidliga men långt ifrån några folkfester och blev inte särskilt uppmärksammade internationellt.
Tidningsartiklarna präglades oftast av positiva vinklar med samma typ av festkommentarer, kläder, titlar och matsedlar som 2012. De belönade vetenskapsmännen blev snabbt prisets statuskändisar.
Smal litteratur
- Pressen skrev fram dem som genier och speciella personligheter. På ett sätt som påminde mer om hur man brukade skriva om uppfinnare och upptäcktsresande än universitets-professorer, säger Källstrand.
Svenska Akademiens litteraturpris blev omtvistat direkt, konstaterar Gustav Källstrand:
- Med priset till Sully Prudhomme 1901 etablerades en negativ bild av litteraturpristagarna som ålderstigna och okända. En bild som sedan blev svår att sudda ut.