Whiskyflaskorna står tillfälligt uppställda på bordet i vardagsrummet. De ska beskådas under födelsedagsfirandet med whiskyklubben Beathas Vänner. Sedan kommer Kenneth att ställa tillbaka flaskorna på sitt hemliga gömställe. Att dricka upp whiskyn i de här flaskorna är knappast aktuellt.
– En samlare skulle betala vad som helst för den här, säger Kenneth om en flaska med ovanligt ljus Springbank 21.
Kenneth kom över den när han köpte upp en annan whiskysamling. Liteefterforskningar har visat att flaskan är feltappad. Normalt tappades Springbank 21 från sherryfat, men den här är tappad från bourbonfat, vilket gör den extra intressant.
– Den är antagligen den enda av sitt slag i världen.
Kenneth berättar gärna om dyrgriparna i sin flasksamling, men han har inte alltid varit den whiskyfantast han är i dag.
I början av 1990-talet fick han lära sig att whiskyns smaker bäst kommer till sin rätt om den blandas med vatten. Det vad då det gick upp ett ljus.
år 1992 bildade han Beathas Vänner, som i dag har 200 medlemmar och är Sveriges äldsta whiskyklubb.
Då, i början av 1990-talet, fanns det bara tre olika sorters whisky på Systembolaget. I dag finns det uppåt 200 sorter. Kenneth kan ta åt sig lite av äran för det.
Under de senaste 20 åren har han hållit så många whiskyprovningar att de kan räknas i fyrsiffriga tal. Sedan år 2004 arrangerar han också mässan Linköpings Whiskyexpo som årligen samlar runt 4 000 personer.
– Jag var nog ämnad för nöjesbranschen, säger Kenneth.
Visserligen utbildade han sig till väg- och vatteningenjör, men han halkade snart in i hotellbranschen. Han fick jobb som diskare på Frimurarhotellet, där han slutade som kamrer.
Fast egentligen var Kenneth i nöjessvängen redan i tonåren. Han sjöng i bandet Wooden Heart och drömde om att bli popstjärna.
– Vi fick aldrig något genombrott, men vi hade väldigt kul. Jag skulle gärna vilja ha ett band igen, säger han.
Kenneth spelar gärna för sig själv i källaren, men musikerdrömmarna har han lagt på hyllan.
– Det går nog inte att bli en popstar när man är 60 år.
Efter åren på Frimurarhotellet köpte Kenneth Hotell Brask i Linköping. Han drev hotellet i tio år och när han sålde det år 1997 var han inställd på en tidig pensionering. Fast spelet på börsen gick inte riktigt som planerat och pengarna tog slut.
– Det går att tjäna nya, säger han med en axelryckning.
Att pengar kommer och går lärde han sig redan under uppväxten. Fadern var egenföretagare och ekonomin gick upp och ner.
– Ena dagen badade vi i pengar. Nästa dag stängde de av elen. Man blir inte lycklig av pengar, men det underlättar, säger Kenneth.
När idén om en tidig pensionering sprack köpte han Mjölby Stadshotell, som han fortfarande driver parallellt med whiskyverksamheten. Pensioneringen skjuter han nog upp några år till.
– Jag tycker om att jobba. Jag har alltid jobbat mycket och det har lönat sig. Jag har ett bra liv, och en jävla massa whisky.