Han har lång erfarenhet av parlamentet, först som tjänsteman i sju år. Han lärde sig franska genom att lyssna, han gifte sig och fick två barn. Sen tog livet en annan vändning och han kom hem till Sverige och blev miljöansvarig för kultur- och idrottsförvaltningen i Stockholm.
Han hade funderingar på att plugga färdigt, men 2004 dök han åter ner i Bryssel. Han hade valts in i EU-parlamentet och studierna till civilingenjör på KTH förblev oavslutade.
Mer filé än vatten
Vi träffas i ett regnigt Lambohov och efter en stund störtar han in på Konsum för att visa vad han vill göra nästa mandatperiod. I frysdisken ligger fyra olika sorters kycklingfilé. Carl Schlyter granskar innehållsförteckningen och konstaterar att den billigaste innehåller mer vatten än den dyraste. Men jämförelsepriset är per kilo - det inkluderar alltså vattnet. Därmed går det inte att avgöra vilken som är billigast per kilo filé.
-Det tänker jag ändra på, säger Carl Schlyter.
- De flesta vill nog hellre köpa kycklingfilé än vatten. Dessutom tänker jag förbjuda mer än fem procent vatten.
Han höjer rösten en aning och hastar bort till korvdisken. Där handlar det om köttmängd, bindväv och fett. Köttmängden är väldigt låg i vissa korvar.
- Bindväv låter inte så himla gott. Men det måste stå här för att det är mer än 25 procent. Det är alltså bara när det är tillräckligt mycket som det måste skrivas ut.
Bluff
Han tycker det är bluff och vill ha bättre innehållsförteckning.
Bredvid korven ligger skinkan och nu är Carl Schlyter uppe i varv. Skinkan vill han inte kalla skinka eftersom det är hoprört kött som är pressat och sen skivat.
- Sånt vill jag reglera bort. De måste berätta vad som finns i.
Sen sänker han rösten och berättar att parlamentet faktiskt skulle ha röstat om livsmedelsmärkningen nu precis innan valet men att högern och de liberala stoppade detta.
- De ville inte ha det innan valet. Deras argument var att det var för komplicerat, men på förhandlingsmötet slank det ur ordföranden att hon inte trodde deras förslag skulle bli så populärt bland väljarna.
Han ser en tydlig linje i hur de konservativa alltid tar parti för industrin.
- Vi har den tyska högerkvinnan Anja Weisgerber som alltid tar kemiindustrins förslag, plockar bort loggan på brevpappret och lämnar in det som ett eget förslag.
Reglera lobbyisterna
För att råda bot vill Carl Schlyter reglera lobbyisterna. Nu kommer mer än 80 procent från de stora industrierna. Han vill ändra så att de blir jämnt fördelade. Finns det bara 3 000 folkrörelselobbyister så får inte industrin ha fler.
Innan han lämnar Konsum tar han ett varv förbi glödlamporna och propagerar för lågenergilamporna. Min invändning att dessa lampor innehåller kvicksilver argumenterar han bort.
- Det intressanta är att du minskar kvicksilveranvändningen trots detta eftersom kolanvändningen minskar när elförbrukningen minskar. Och kol innehåller också kvicksilver.
Samtidigt kallar han lågenergilamporna för en övergångslösning tills LED-lamporna slår igenom.
Som Miljöpartist lever han som han lär. Varken han eller frun Nairi har körkort.
- När jag var 18 år tänkte jag att privat bilkörning är så otroligt förorenande så det kommer att förbjudas. Det var kanske lite naivt att tro så.
Utan bil
Och sannolikt är familjen Schlyter den enda i radhusområdet i Lambohov som inte har bil. Men flyger gör han. Fram och tillbaka mellan Bryssel och Linköping. Här har han fru och en son på åtta månader. I Bryssel har han en stor del av jobbet och sina två barn från det tidigare äktenskapet.
Som mest har familjen fyra barn eftersom hans fru har en son sen tidigare. Just nu är det hon som är mammaledig. Någon pappaledighet lär det inte bli. Sånt finns inte i det manligt dominerade EU-parlamentet. Men på den punkten är alla svenska ledamöter överens. Det borde vara möjligt att plocka in ersättare för parlamentariker som tar föräldraledigt.