En patient som tidigare opererats på US har nu avlidit i vad som misstänks vara Creutzfeldt-Jakobs sjukdom. En nära besläktad variant som finns hos djur har tidigare kallats "galna ko-sjukan".
Smittskyddsläkare Britt Åkerlind bekräftar att Region Östergötland har ett misstänkt fall, men att provsvaren ännu inte är klara.
När hade Östergötland senast ett fall av sjukdomen?
– Det var 2019. Under de senaste 15 åren har tre fall konstaterats och även ett misstänkt fall utöver detta. Smittskyddsenheten blir sällan involverade i dessa fall då risken för spridning till många personer inte föreligger.
Sjukdomen innebär att proteiner i hjärnan förändras på ett annorlunda sätt. När immunförsvaret inte klarar av förändringen orsakar ansamlingen av proteiner hjärnskador, som i sin tur orsakar symtom som kan påminna om demens.
– Det här är en sjukdom som vi ännu inte vet allt om. På 80-talet tog man hand om självdöda djur, malde ner dem till benmjöl som sen blev foder till andra djur. Troligen fick djuren då sjukdomen och förde den sedan vidare till människor, säger smittskyddsläkare Britt Åkerlind.
Hon understryker att man inte säkert kan veta hur sjukdomen uppkommer. Folkhälsomyndigheten beskriver att sjukdomen kan uppstå spontant i hjärnvävnaden hos en patient, men att transplantation av vävnad eller blod från en sjuk patient kan också överföra sjukdomen.
Visste man att den här patienten var sjuk när den opererades i Linköping?
– Jag känner inte till detaljerna, men man kasserar alltid alla verktyg för säkerhets skull. Det behöver inte bli smitta, men man tar alltid det säkra före det osäkra. Om det hade varit en betydande smittsamhet hade vi sannolikt sett fler fall eftersom det här är patienter som ofta har många vårdbesök. I Sverige har vi 10–20 fall per år, så det är en ovanlig sjukdom.
Finns det risk för andra patienter?
– Riskerna är sannolikt små men man tar alltid det säkra före det osäkra med den här sjukdomen och kasserar de berörda redskapen.
Inkubationstiden kan vara upp till 20 år och symtomen är diffusa, som glömska och minskad rörlighet. Patienten, som ofta är äldre, försämras under förloppet. Vid misstanke görs en rad undersökningar, men diagnosen är svår att ställa. Säker diagnos kan bara ställas när hjärnvävnaden undersöks efter att patienten avlidit.