Snart kan Dunder rädda liv på riktiga räddningsuppdrag

- I Sverige finns 48 hundar som finns tillgängliga för Sverige att skicka som hundekipage till den internationella styrkan. Dunder ska bli en av dem så fort hans matte Zarih, min dotter, blivit certifierad, förklarar husse Leif Sundberg
Då kommer Dunder och Zarih Sundberg att kunna skickas ut i världen till exempelvis jordbävningsdrabbade områden för att hjälpa till vid sökandet av överlevande. Men som räddningshund kan han också kontrakteras av den svenska polisen för att på hemmaplan hjälpa till att bland annat söka försvunna personer.
Dunder är en riesenschnauzer, men Leif Sundberg som fött upp räddningshundar sedan 1982 menar att rasen egentligen inte spelar så stor roll, det viktiga är hundens personlighet.
- Hunden måste klara att jobba åtta timmar
i sträck och vara lika bra i början som i slutet. Och den måste orka med att vara i en miljö där folk skriker och gråter. En räddningshund måste också vara människovänlig och kunna hanteras av vem som helst, säger han.

Personligheten viktigast
Dunder sticker in nosen under armen på Leif Sundberg.
- Du är en fin hund du, eller hur Dunder?
Två lätt jordiga tassar lämnar avtryck på hans ljusbruna byxor när Dunder sträcker sig upp och slickar honom på hakan med den skära tungan.
- Det som gör Dunder till en bra räddningshund är att han älskar människor och är väldigt orädd. Hans sämre egenskaper är väl att han inte respekterar miljön han jobbar i utan jag måste hela tiden ha koll på honom och hans väg, säger Zarih Sundberg.
När en räddningshund arbetar har han alltid en förare med sig och miljön är alltid bedömd innan så att man vet att hunden kan gå in säkert. Sedan är det upp till hundens nos och förarens hjärna att samarbeta.

Söker sunkiga miljöer
Det tar ungefär två år att träna upp en räddningshund. Men arbetet är inte det enklaste, bara att hitta lämpliga träningsmiljöer är en utmaning.
- Jordbävningshärdar är ovanligt i Sverige så vi letar efter halvrivna hus och betongsamlingar. Vanliga människor tittar på vackra sjöar när de är på semester, vi letar efter skrotupplag. Man får en kick när man hittar något riktigt sunkigt, säger Zarih Sundberg.
Men Dunder och hans hundkompisar hos familjen Sundberg älskar träningen, och det syns. När Dunder är på väg till den provisoriska träningsplatsen syns det på hela hans sätt att röra sig att han vet vad som ska hända och att han längtar efter det.
Ett mäktigt redskap för att träna räddningshundar är belöningen. Leif Sundberg kan ägna flera månader åt att försöka hitta den belöning som passar varje hund bäst.
- Köttbullar, korv, leksaker, kel. Man får prova sig fram. Jag vet en hundförare som alltid hade med sig kokta, skalade ägg. Dunder däremot har en röd helgjuten gummileksak som favoritbelöning, men nu när han har räddningsarbetet som jobb har hans krav på belöning sänkts avsevärt, säger matte Zarih Sundberg.

Stora risker
Trots mycket träning och arbete hinner en räddningshund inte med särskilt många internationella uppdrag i sitt liv.
- Det tar på hunden att arbeta och man måste vara medveten om vilka stora risker det är för hunden. Dessutom måste hunden sitta i karantän sex månader totalt efter varje utlandsresa, säger Zarih Sundberg.
Leif Sundbergs fru Ritva gömmer sig en bit upp i en hög med betong och roströda tegelstenar på träningsplatsen. Zarih gör Dunder redo och sedan släpper hon honom. På helspänn springer den svarta, kortklippta hunden mot högen. Snart hörs höga skall. Uppdrag slutfört och Ritva Sundberg är återfunnen.

Snart kan Dunder rädda liv på riktiga räddningsuppdrag

Dunder rundar fruktträdet i familjen Sundbergs trädgård. Nosen följer den regnvåta marken. Så tittar han upp, vädrar i luften med den svarta nosen som är hans främsta redskap. Dunder är nämligen utbildad räddningshund.