I september 2011 inledde polisen i Östergötland en ambitiös satsning på att försöka lösa det ouppklarade dubbelmordet på
Åsgatan den 19 oktober 2004.
Utredare från riksmordkommissionen läste in sig på det gigantiska utredningsmaterialet och gjorde en geografisk analys i ett försök att få fram namn på personer som bodde i närheten av mordplatsen vid tiden för brottet.
Omkring 1 000 unga män ringades in och skulle förhöras av en styrka på cirka 20 poliser.
Inget genombrott
Ett och ett halvt år senare tvingas polisen konstatera att satsningen inte resulterat i något genombrott.
Utredarna från riksmordkommissionen har lämnat Linköping.
- Riksmordkommissionen har fått lämna oss för att utreda andra grova brott i landet. Vi kommer att få hjälp av en medlem i kommissionen nästa vecka. Han kommer att sköta registret åt oss. Det är vi tacksamma för. Det är mycket papper att hålla reda på, säger kriminalkommissarie Jan Staaf, som leder förundersökningen.
Bedrivs det något aktivt utredningsarbete?
- Ja, vi har en liten styrka som fortsätter arbetet. Den är betydligt mindre än tidigare. Men det pågår självklart ett aktivt arbete. Något annat kan vi inte göra. Vi måste hitta den här mannen. Men det tar tid och vi har inte hittat honom än.
Hur många poliser arbetar aktivt med utredningen?
- Det är en handfull personer, förutom registerförare och inläggare som också hör till utredningen.
Så utredning bedrivs på sparlåga?
- Ja, men vi har inte lagt utredningen i malpåse. Arbetet fortsätter.
Enligt Jan Staaf finns det fortfarande flera tips och uppslag som ännu inte har bearbetats.
Tar hjälp
- Fortfarande, efter snart nio år, finns det uppslag att bearbeta. Vi har även tagit hjälp av andra myndigheter i vårt arbete. Bland annat har rikskriminalpolisens vanliga styrka hjälpt oss i Stockholmsområdet. Många unga män som bodde i Linköping vid tiden för dubbelmordet bor numera i Stockholm.
Jan Staaf arbetar för närvarande som polisområdeschef i Motala men leder parallellt förundersökningen kring dubbelmordet.
- Jag är inte med lika mycket på möten. Men jag styr inriktningen och fattar de avgörande besluten. Själva grovarbetet sköter medarbetarna och det gör de väldigt bra utan mig.