Ekesjö skolas framtid engagerar. Återremissen på onsdagens fullmäktigesammanträde som ger skolan en tillfällig respittid skänker inget lugn.
Nedläggningshotet väcker minnen i Ljusfallshammar.
- Det är tråkigt för dem i Ekesjö. Jag vet själv hur illa jag mådde när vi hade varslet över oss, säger Gunilla Malteskog.
Hon är vice ordförande i Ljusfalls skolas ekonomiska förening. Hon känner igen sig.
För sex år sedan var Ljusfalls skola i ett läge fullt jämförbart med det som Ekesjö är i nu.
Diskussionerna var många, tuffa och hårda. Argumenten rörde upp känslor och protesterna var livliga.
I juni 2005 lades skolan ner.
- Kommunen ville spara pengar. Sedan pratade man också om pedagogiken, de trodde inte att man kunde få så stort pedagogiskt utbyte i en så liten verksamhet, säger Mari Aktner.
Hon är själv ordförande i den förening som tog tag i situationen.
Nystart augusti 2005
I augusti 2005 startade skolan om på nytt, som en friskola med den ekonomiska föreningen som huvudman.
- Skolan hade varit hotad tidigare. Vi var ett gäng som kände att "nu är det allvar på riktigt", så vi startade föreningen och ansökte till Skolverket om att starta en friskola. Vi fick tillståndet i december 2004 och skolan lades ner i juni. Sedan var vi igång i augusti, säger Aktner.
Hon sitter vid ett matbord på skolans övervåning, tillsammans med Gunilla Malteskog och rektorn Marie Holm Andersson.
Tillsammans tänker de tillbaka. Och jämför.
Precis som i fallet med Ekesjö skola var det pengarna som styrde när Ljusfalls skola låg nere för räkning. Och elevunderlaget.
- Kommunen menade att vi i år skulle ha 18 elever, vilket är under smärtgränsen för vad man klarar av. I dag har vi 35. Jag vet inte riktigt hur de räknade. Hur kunde de vara så säkra? De vet ju inte hur många som föds, flyttar hit eller härifrån, säger Gunilla. Marie Aktner håller med.
- Beräkningarna stämde inte. Jag satt och räknade barn för barn och såg att det inte stämde, men det lyssnade inte kommunen på.
Den ekonomiska föreningen tog över ansvaret inför höstterminen 2005 och driver skolan sedan dess. Sponsorer ger skolan chansen att då och då "sätta guldkant på tillvaron", men huvuddelen av pengarna kommer från kommunen.
Många nyinflyttade
Precis som tidigare får de en viss summa pengar för varje elev som går på skolan. De har blivit fler.
- Utan en skola riskerar samhället att försvinna, men sedan vi startade har många barnfamiljer flyttat hit till Ljusfallshammar, säger Aktner.
Som friskola har Ljusfalls skola vänt trenden. Föreningen har anställt nio personer, varav fyra pedagoger.
Och elevantalet ökar.
Skulle Ekesjö skola kunna göra samma sak?
- Om man ska driva en friskola ekonomiskt från förskola till årskurs sex är det svårt om det bara finns 15 barn. Det skulle bli svårt att få det att gå ihop ekonomiskt med den peng som kommer från kommunen.
Men hon hoppas att det ska ordna sig för invånarna i lilla Byle.
Får kosta lite
- Det ska inte ens behövas en friskola. Kommunen ska erbjuda dem en skola. Och om det kostar lite mer, då får det vara så. Det finns saker inne i tätorten som också kostar pengar. Vi på landsbygden har också rätt till sjukvård och skola, precis som alla andra.
Hon anser att boende på landsbygden hamnar långt ner på prioriteringslistan.
- Det är tragiskt. Kommunen tycker inte att det gör något att våra sexåringar får åka hemifrån klockan sex på morgonen och åka buss i flera mil. Det är sorgligt att man värnar så lite om landsbygden och dess invånare. Jag känner för dem i Byle, verkligen. Skolan betyder så oerhört mycket för byn, säger Marie Aktner.
Marie Holm Andersson konstaterar:
- Alla bor inte i centrum.