Men det gällde att se upp. Den minsta fuktighet i kylen gjorde att massan sköt med en skarp knall och glödande massa for högt upp i luften. Gruppen gjutare leddes av mästaren Hellberg. Alla var små konstnärer som av den våta sanden formade sina modeller. Arbetet var på ackord. Rasade en färdig form ihop fick arbetet göras om från början.Utöver dessa yrkesmän var det ett stort antal hantlangare och andra jobbare som sysselsattes. Det handlade till exempel om rensning av gjutgods, en sysselsättning för pojkar och äldre män. De knackade bort sand och slagg från kärnan
i det färdiga godset. Alla hade sin uppgift i det imponerande maskineriet vid Lotorps Bruk.Vid bruket fanns också ett stort kolhus, en byggnad på 3200 kvadratmeter. Upp ledde en körbro som löpte rakt genom husets och upplaget. På ömse sidor av bron fick leverantörerna tippa ner sitt kol.Ett av de sämsta och besvärligaste jobben på bruket var när vällugnen skulle startas. Då fick utearbetarna rycka in för den var cirka tolv meter lång och eldades med gas. Arbetet här pågick i flera skift, söndag som vardag. Från vällugnen tranporterades de upphettade göten till valsverket och valsmästaren. Han såg till att det blev rätt dimension på tackjärn, rundjärn, plattjärn och allt vad det nu var. Kaffepannan stod alltid på ett göt och hölls varm. Jobbarna tog sig en slurk allt medan arbetet pågick.När dagen var slut och klockan började närma sig nio på kvällen kom en stor, något böjd, gestalt vandrande bruket runt. Det var nattvakten som började sin långa vandring runt samhället (Tiderman är ett namn som nämns). På bröstet hängde stämplingsuret. På morgonen skulle uret lämnas in
på brukskontoret och
kontrollremsan granskas.Nattvaktens tur var viktig, inte minst då försäkringsbolagen föreskrev bevakning av all bebyggelse som ansågs brandfarlig. Tidermans påk
Brandvakten hade också att övervaka ordningen. Då som nu förekom brott och åverkan. Den som hade oturen att råka ut för Tidermans påk fann säkert anledning att ångra sig. Om eld uppstod, slogs larm via blåspipan från en ångpanna. Visslan hördes vida omkring, som när pinnhuset brann mitt i natten sommaren 1900. Nattpatrulltjänsten pågick tills bruket lades ner 1919.Brukslivet innebar för många mest bekymmer. Som för smeden Anders Fredrik. Vid avräkningen i handelsboden sista februari 1901 fick han ett öre kvar i avlöningskuvertet när allt var betalt.Han och många andra smeder planerade år efter år att flytta från samhället, men blev aldrig skuldfria. Därför återstod bara en sak, att stanna kvar till livets slut.Brukssnickaren Källgren tillverkade kistan av enkla, ohyvlade bräder. Överstruken med kimrök och försedd med en krans av vitt kräppapper runt kistlocket slutade den sista färden.Mats Cassel