I början av hösten förra året drog Jenny Joensuu och hennes familj upp bopålarna i Luddingsbo och flyttade till den lilla staden Stansstad.
NT skrev om familjen innan flytten och kollar nu efter nio månader hur det är i det nya landet. Orten Stanstad är i Skärblackas storlek och ligger i en centralt i den tyskspråkiga delen av landet.
– Vi bor i en lägenhet på fjärde våningen och när vi tittar ut från vår balkong på ena sidan ser man alperna som tornar upp sig. Kollar vi ut på andra sidan så har vi sjöutsikt. Det är jättevackert, säger Jenny Joensuu.
Allt blev inte som Jenny Joensuu tänkt sig när de flyttat ner. Sambon Simon Kronmar hade fått ett jobb som ingenjör hos en flygplanstillverkare och hon planerade att söka jobb så fort de kommit på plats. Parets äldsta son Leo Krinmar är sex år och har börjat skolan så för hans del var dagarna ordnade. Men lillasyster Ellen Kronmar är bara två år och i Schweiz finns ingen allmän barnomsorg förrän barnen är fyra år. Så att skaffa jobb blev svårt.
– Då hade vi behövt fixa en special-lösning. Det finns inte i vår lilla by och det kostar ganska mycket. Det hade kostat kanske 1000 kronor om dagen. De flesta mammorna här är hemma tills barnen fyllt fyra.
Synen på föräldraledighet och jämställdhet är det som Jenny Joensuu blev mest förvånad över när kom till Schweiz. Sin egen situation har hon ändå funnit sig tillrätta i.
– Det har funkat bra för att man har sån gemenskap med de andra mammorna. Det är lite mer av en community att vara hemma här än när jag bodde i Luddingsbo och var hemma med vårt första barn. Då var det ganska ensamt för vi var först i vår bekantskapskrets att skaffa barn.
Familjen har under den första tiden funnit sig tillrätta och de upptäcker sin omgivning för varje dag med utflykter till alptoppar och vattenfall. Även grannländerna är lätta att besöka.
– Vi ligger ju så centralt i Europa, så vi har ju haft två weekends i Italien. Vi packar camping-saker, tält och grejer sen åker man bara en tunnel genom Alperna och är vid italienska gränsen på två timmar. En annan helg spenderade vi på en nöjespark i Tyskland.
När familjen flyttade bestämde de att den som tröttnade eller fick hemlängtan hade veto att säga nu flyttar vi hem till Sverige. Men än finns ingen sådana tankar.
– Vi har tänkt att vi kommer stanna så länge Leo går i lågstadiet och då blir det i alla fall tre år till.
Gäller er "veto-regel" fortfarande?
– Den gäller fortfarande om någon inte skulle trivas. Då får vi börja diskutera att komma hem igen men än så länge finns det inte på kartan för någon av oss. För vi trivs så pass bra.
Planen för sommaren att packa bilen och ge sig ut och campa och åka västerut mot Frankrike, Belgien eller kanske Nederländerna.
– Det är skit-mysigt att campa. Vi har gjort det sen barnen var spädbarn. Tog bara med insatsen och lade den i tältet.
Om i stort sett allt är nytt, roligt och spännande med livet i Schweiz finns det en hake. Leverpastej.
– Vi var så jäkla sugna på leverpastej och tänkte att det måste finnas någonstans. Så vi åkte till en jättestor affär och verkligen skannade varenda disk tills vi hittade något som vi tänkte kunde vara leverpastej. Men den kostade det 80 spänn för en liten, liten, burk. Den har vi köpt några gånger nu men, det får det fan vara värt, säger Jenny Joensuu och skrattar.