Sex tusen mil per år. 150 spelningar. Många i Norrland. Det blir mycket tid i bussen för medlemmarna i dansbandet Titanix.
-Det är en livsstil, konstaterar sångerskan Maria Rolf längst fram i bussen.
-Vi är som en familj. Vi har blivit jättetajta genom åren. Vi har spelat ihop sedan 1991 och alla är bra kompisar.
Hon, maken Stefan Rolf och svågern Jerry Rolf bor i Valdemarsvik. Bröderna Rolfs kusinbarn Jimmy Nilsson och Magnus Löfving, den enda utan släktband till de andra, hämtas upp i Norrköping.
Gitarristen Stefan Rolf rattar vant den mörkgröna turnébussen.
Basisten Jimmy Nilsson är den sista som kliver på. Nu är bandet fulltaligt. Bredvid förarplatsen står allas skor. Maria Rolf har skinntofflor på sig för att inte frysa om fötterna.
-I förra bussen hade vi inget skoförbud, men det går inte. Det blir grus överallt, säger hon.
Det är som hemma. Strumpor eller tofflor är det som gäller.
Det är veckans första arbetspass. Alla är glada att ses. De brukar alltid samlas vid sätena längst fram i bussen då.
-Det är ingen idé att slänga på en film när man inte har träffats i veckan. Då har vi så mycket att prata om, säger keyboardisten Jerry Rolf.
-Sådana här dagar känns det bara som att man hinner komma in i bussen innan man är framme, säger Jimmy Nilsson.
Det är onsdag och skoldans i Stallarholmen i Sörmland på turnéschemat. Resan tar ett par timmar, och det är ingenting jämfört med hur det brukar vara. Den planerade nyårsspelningen i Umeå är inget ovanligt.
-När vi åker till Norrland laddar vi upp med videofilmer. Jag gillar att titta på TV. Jag spelar in hemma och lagrar, berättar Jimmy Nilsson.
-Vi brukar se sådant som vi inte hunnit se på TV, förklarar Jerry Rolf.
<br><span class=MR>Avkopplande att åka buss</span>
Men bussåkandet är inget medlemmarna i Titanix lider av.
-Det är skönt att åka buss - avkopplande. Det brukar inte vara så mycket stadstrafik där vi åker. Och just att vi har sängar i bussen är jätteskönt, säger Maria Rolf.
Hon är den i bandet som sover mest. Längst bak i bussen har alla var sin koj att krypa ner i.
Annars är pratande den vanligaste aktiviteten på vägarna. Planering av den stundande spelningen. Eller ordvitsar. Eller bilmärken.
-Om det blir långtråkigt får man hitta på olika lekar. Alla får var sitt bilmärke, så räknar vi hur många vi ser. Det brukar vi köra med, berättar Maria Rolf.
Kortspel är en annan variant.
-När man är ute och åker långt sover vi, säger Stefan Rolf, som turas om att köra med Magnus Löfving.
Då kan det vara helt tyst i bussen.
-Ibland kan det gå flera mil utan att vi säger något. Då sitter alla i sina egna tankar, säger Maria Rolf.
<br><span class=MR>Bytte buss 1997</span>
Turnébussen har hängt med sedan 1997. När den gamla bussen skulle bytas ut stod sängar längst bak, toalett, TV, värme och lastramp på önskelistan. Det är en gammal turistbuss som gjorts om till ett rullande hem. Maria Rolf har sytt gardiner. På borden ger bordslampor med veckade, rutiga lampskärmar ett mjukt sken.
Medlemmarna i Titanix är bra på snabbmat. De föredrar gatukök framför vägkrogar. I Katrineholmstrakten kommer de på att det är bäst att äta längs vägen till Stallarholem. I vanliga fall får de mat på spelstället, men inte idag när det är skoldans.
Det står gästgiveri och hotell på en skylt nära vägen.
-Det låter dyrt, säger Jerry Rolf.
Magnus Löfving hoppar ut och tittar på menyn, men kommer snabbt tillbaka och styr ut turnébussen på vägen igen. Jerry Rolf hade rätt. Det kostar för mycket.
Jimmy Nilsson minns när bandet precis hade börjat spela på heltid 1989. Det var före Maria Rolfs tid. De fyra grabbarna var på väg till en spelning och blev hungriga längs vägen. De svängde in vid Medevi brunn för att äta. På sig hade de alldeles nya träningsoveraller med Titanix-tryck på ryggen.
-När vi sätter oss frågar någon i personalen om vi är en cirkus, berättar Jimmy Nilsson.
-Sedan dess hade ni väl aldrig haft de där overallerna mer, säger Maria Rolf skrattande.
-Nej, det var ju förnedrande när vi hade klätt upp oss, säger Jerry Rolf.
Numera har de inte lika kläder. Scenkläderna ska matcha varandra, men alla behöver inte ha lika.
-Någon av killarna kanske har tröja och någon skjorta. Någon har långärmat och någon kortärmat, förklarar Maria Rolf.
De tar en eller ett par gemensamma shoppingturér varje år för att förnya scengarderoben. Svart är favoritfärgen. Eftersom Maria Rolf är ensam tjej och frontfigur kan hon sticka ut. Därför blir det shopping oftare för hennes del.
<br><span class=MR>Skönt att vara enda tjejen</span>
Att vara enda tjejen i bandet har aldrig varit några problem.
-Det är rätt så skönt. Det är lättare att vara ensam tjej bland killar, än att bara vara tjejer. Det är mer rakt och ärligt så här, inte så mycket skitsnack. Jag stormtrivs, säger Maria Rolf.
För det mesta har bandmedlemmerna olika roller. Det märks tydligt när bussen är framme i Stallarholmen och det är dags att lasta ur utrustningen och rigga upp den på scenen.
Maria Rolf bär ut väskor och klädgarderober, och tar undan tomma lådor. Jimmy Nilsson sköter ljuset. Stefan Rolf och Jerry Rolf hjälps åt med ljudet. Och Magnus Löfving har fullt upp med sitt trumset.
Det tar i genomsnitt en timme och kvart att plocka upp grejerna. Nerplockningen går en kvart snabbare.
Men det är värt allt bussåkande och kånkande för att få göra det bästa bandet vet. Att stå på scenen och spela sin dansmusik.