Karl-Gustaf är pappa till Herr Gårman

De tyska turisterna har mycket att tacka Karl-Gustaf Gustafson för. Varningsmärket för älg har blivit en symbol för Sverige. Och stöldbegärligt gods utmed de svenska vägarna.
- Som symbol är det är nästan uppe i samma klass som Dalahästen, skrattar han samtidigt som han är medveten om värdet av en lyckad logotype.
Hans älg är spridd över världen och pryder allt från t-shirts till frimärken.
- Jo du, hade jag haft copyright på den så hade jag varit miljonär flera gånger om men det är Vägverkets egendom. Jag gjorde den i tjänsten så det är i sin ordning, säger han utan bitterhet i rösten.
Den lojala svenska tjänstemannen personifierad...

Ritade av sig själv till Herr Gårman
Det var 1955 han ritade älgen. Som relativt nyanställd på Vägverket fick han då i uppdrag att ta fram förslag till Sveriges nya vägmärken.
- Min chef visste att jag tyckte om att rita och pilla lite. Det var så det började, säger Karl-Gustaf Gustafson som snart avancerade och blev förste byråingenjör och Vägverket trogen fram till pensionen.
Förutom älgen blev 1955 även födelseåret för en annan svensk skyltklassiker. Då gjorde Karl-Gustaf Gustafson också den första Herr Gårman.
- Jag ställde mig framför spegeln och ritade av mig själv i profil. Jag ville att det skulle se ut som någon som promenerade i rask takt. Gubben som fanns tidigare såg lite trött ut, säger han.
Herr Gårman är i dag en pigg och vital 50-åring som sett ungefär likadan ut hela tiden även om han fick en viss uppfräschning 1967 då Sverige bytte till högertrafik.
- Då fick vi spegelvända honom så att han gick åt rätt håll. Jag gjorde också strecken på övergångsstället lite bredare och tog bort klackarna på hans skor för de syntes inte i alla fall.

250 skyltar
Pigg och vital är också en passande beskrivning på Karl-Gustaf Gustafson, eller K-G som han kallas hemma i Mariestad där vi träffar honom. Han är 88 år fyllda men det är ingenting som märks när han levererar historierna bakom alla de vägmärken han designat, runt 250 stycken har det blivit. Från att ha varit en doldis är han nu en riktig kändis. Vadsbro Museum i Mariestad har i samband med Designåret uppmärksammat Karl-Gustaf Gustafson med en egen utställning. Det har, som han själv påpekar, varit ett riktigt ståhej kring hans gamla vägmärken.
- Men det är kul att det uppmärksammas.

Taxbenta älgen
Vägmärkena har blivit en del av vardagen. Det är lätt att ta dem för givet men det ligger mycket arbete bakom varje skylt. Karl-Gustaf Gustafson är noga med att påpeka att varje skylt testats under verkliga förhållanden. Vägverket hade bland annat en tre kilometer lång provbana i Rotebro där skyltarna sattes upp. Han har provkört alla sina skyltar själv.
- Det handlar om tre saker. Avstånd, fart och reflektorfunktion. En skylt måste fungera i alla de aspekterna. Du måste helt enkelt kunna se vad skylten föreställer på långt håll, även om du kommer i hög fart och i mörkret, säger han.
Allt som oftast resulterade testerna i att Karl-Gustaf Gustafsson fick gå tillbaka till ritbordet.
- Det är därför som älgen fått så tjocka ben. Tittar man efter så ser man ju att den inte är proportionellt ritad. På Vägverket kallades den Taxbenta älgen. Men benen var smalare från början och då syntes de inte ordentligt.
Upplysningsmärket för badplats är ett annat exempel.
- Från början var det en gubbe som dök men det funkade inte. På långt håll såg det bara ut som ett streck. Då kom jag på badflickan med huvudet som sticker upp ur vattnet. Det är nog det märke jag är mest nöjd med.
Upplysningsmärket för restaurang fick också ritas om. En korslagd kniv och gaffel var för likt varningsmärket för vägkorsning.
- Så det är därför det blev en sked och gaffel i stället. Man kan äta soppa också.
Kring varningsmärket för ojämn väg finns en annan skröna.
- Jo, där gick snacket att jag lagt min sekreterare på skrivbordet och ritat av henne.
- Så var det inte förstås och hade jag haft en modell skulle jag inte säga vem det var, säger Karl-Gustaf Gustafson pillemariskt.

Nu ritar han inte numera
Karl-Gustaf Gustafson har också förärats ett alldeles eget typsnitt. All text som står på vägskyltarna, har han konstruerat. Enligt hans beräkningar nåddes den optimala läsbarheten om bokstäverna var 17 centimeter höga. Typsnittet kallas G positiv eller G negativ beroende på om texten är vit eller svart. G står förstås för Gustafson.
Ritgrejorna har Karl-Gustaf Gustafson numera lagt på hyllan. Skulle han göra comeback vet han vilken skylt han vill göra.
- Jag skulle göra en skylt där det bara stod §5. Det är paragraf fem i Vägtrafikförordningen. Där står allt man behöver kunna i trafiken.
Visst ligger det nåt i det. Så här lyder §5 i Vägtrafikförordningen: "Vägtrafikant skall iakttaga den omsorg och varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingas av omständigheterna. Han skall uppträda så, att han ej onödigtvis hindrar eller stör trafiken. Vägtrafikant skall även
i övrigt visa hänsyn mot andra vägtrafikanter och dem som bor eller uppehåller sig vid vägen."
- Det är egentligen den enda skylt som behövs, säger Karl-Gustaf Gustafson.

Karl-Gustaf är pappa till Herr Gårman

Herr Gårman har runt 250 syskon. "Pappa" Karl Gustaf Gustafson har ritat de flesta av Sveriges vägmärken.