Åke Wintenby är ordförande i hembygdsföreningen och kunnig guide på Marmormuseet där det både är utställning och tillverkning av mortlar bland annat. Han lyssnar på Carl-Johan Meurners planer.
– Vi vill komma igång och på nytt bryta av den gamla ärevördiga kolmårdsmarmorn, säger Carl Johan Merner, vd för Marmorbruks AB, när han visar runt i Marmorbruket utanför Norrköping.
I maj i år beslutade politikerna i samhällsbyggnadsnämnden att låta ta fram en detaljplan för fastigheten Fagervik 1:20. Frågan har kommit upp sedan Carl Johan Merner önskat att få köpa fastigheten av kommunen för att kunna bryta marmor där för första gången sedan slutet av 1970-talet. Det är ett enda gruvhål det gäller, brott nummer tre, som är aktuellt. Det ligger mitt inne bland bostadshusen, inte ens hundra meter från marmorbruksmuseet.
Carl Johan Merners visioner har fått medlemmarna i Marmorbrukets byalag och Krokeks hembygdsförening att kraftsamla för att bevara Marmorbruket, med sina träkåkar, museum, knotiga vindpinade tallar och branta stup, intakt.
De oroar sig för att museet måste rivas om det ska brytas marmor 25 meter under byggnaden.
Delar av Fagervik 1:20 klassas som riksintresse för naturvård och ingår i ett Natura 2000-område. Det är dessutom ett välbesökt naturreservat som gränsar intill brott nummer tre.
Marmorn från brott tre har en ljusare grön färg, stundtals med inslag av brunt.
Carl Johan Merner räknar med att det varje år ska brytas mellan 300 och 400 ton marmor ur Stallbrunnsbrottet, det gruvhål som ligger intill Marmormuseet. För att vara mer exakt vill han öppna ett schakt på fem gånger fem meter med ett djup på 25 meter. Därifrån ska man borra sig in under museet för att finna de körtelformade samlingarna av den eftertraktade gröna kolmårdsmarmorn.
– Avokadogrön, säger Carl Johan Merner om färgen på marmorn från gruvhål nummer tre.
– Det är precis den färgen som efterfrågas ute i världen. Till kulturbyggnader, exklusiva hem och statliga byggnader. Vi samarbetar med den brittiske designern James Elliott som bland annat arbetar med en teknik där han applicerar ett tunt fanér av kolmårdsmarmor på den billigare carrara-marmorn.
Göran Nylander, ordförande i Byalaget och Stig Danielsson, kassör i hembygdsföreningen ifrågasätter försäljningen. Behåller kommunen området säkras tillgängligheten för Norrköpingsborna till natur- och kulturområdet.
Hembygdsföreningens ordförande Åke Wintenby är tveksam. Brott nummer tre har nämligen under många år använts som avstjälpningsplats för allt möjligt skrot och giftigt avfall. Både privatpersoner och företag sägs ha dumpat det de vill bli av med där. Vad som gömmer sig bakom växtlighet och under den grönskimrande vattenspegeln vet ingen.
– Jag är skeptisk, det kommer att kosta skjortan att sanera det.
Carl Johan Merner och Åke Wintenby diskuterar vilken marmor som egentligen är den renaste. Den skimrande mörkt gröna eller den ljusare, närmast gråaktiga med inslag av andra färger än grönt.
Det är gruvbrott tre som är aktuellt för gruvbrytning. Planen är att gå ned 25 meter och därefter borra en gång in under museet där det tros finnas "körtlar" av marmor.
Det finns minst 50 olika brott i och runtom Marmorbruket. I varje finns marmor i sin egen färg. De kunniga kan med en blick bedöma från vilket gruvhål stenen hämtats. I dag är det bara i brott 19 där det pågår brytning av marmorn. Det är Borghamns stenförädling som hämtar marmor till tillverkning av bland annat bänkskivor.
Carl Johan Merner menar att den marmorn inte håller måttet för den internationella marknaden.
– Den är inte grön nog. Det är därför vi vill bryta ur brott nummer tre.
Utsikten över Bråviken med Svinsta skär och Svinnerön inspirerade de båda författarna och vännerna Per Daniel Amadeus Atterbom och Carl Jonas Love Almkvist.
Åke Wintenby säger ingenting om den saken. Det gör däremot hembygdsföreningens kassör Stig Danielsson. Han hymlar inte ett ögonblick med vad han tycker.
– Det begriper väl alla att det inte går att borra sig in under museet utan att huset kommer att påverkas. Det troliga är att det kommer att rivas, säger han.
– Vill Carl Johan bara bryta lite marmor i brott tre behöver han inte hela fastigheten. Vi undrar om det kan finnas en annan agenda och att det snarare handlar om att sälja tomter. Utsikten över Bråviken är verkligen inte dålig.
Carl Johan Merner bedyrar att det inte är planen.
– Marmorbruks AB har inga som helst planer på att bygga villor eller stycka tomter. Detta är ett naturreservat och skall så förbli.
Anna Clara Larsberger och Carl Johan Merner.
Stig Danielsson och byalagets ordförande Göran Nylander står vid Tittut, det lusthus sjökapten Ekerman lät bygga runt 1820. Författarna Per Daniel Amadeus Atterbom och Carl Jonas Love Almkvist har bägge suttit där och diktat. Det är byalaget som äger Tittut och det är de som nu ser till att ytterväggarna kläs med nya tjärdoftande spån. Ett arbete som sker både på frivillig väg och med hjälp av hantverkare avlönade med stöd från länsstyrelsen. Även Tittut ligger inom det område som nu utreds.
– Vi vill inte bedriva någon rovdrift. Se på den här fantastiska miljön. Vi vill verkligen vara kvar här, säger Anna Clara Larsberger, delägare i Marmorbruks AB och Carl Johan Merners mor.
Tvärtom skulle museet tillföras en viktig del om besökarna fick möjlighet att se hur brytning går till.
– Museet blir ansiktet utåt för hela verksamheten. Ingenting ska förändras här om vi tar över verksamheten.
Hembygdsföreningens ordförande Åke Wintenby berättar om kolmårdsmarmorns egenskaper för Carl Johan Merner.
Det är inte enbart saneringen av brott tre och risken att museet måste rivas som de boende oroar sig för. De vill inte ha en bullrande industri alldeles inpå knutarna.
Något dagbrott är det inte fråga om, försäkrar Carl Johan Merner.
– Vi planerar att brytningen ska ske vid ett par tillfällen per år – vår och höst och 25 meter under markytan. Det kommer inte att störa de omkringboende speciellt mycket.
– Inte heller behöver trafiken bli störande. Det handlar om fem–sex lastbilar, inte mer som hämtar blocken vid varje brytning. Det är inga stora mängder marmor vi vill ta ut.
I sommar har ovanligt många besökare kommit till Marmorbruksmuseet som drivs helt ideellt.
Marmorbruksmuseet invigdes den 1 juni 2008. Året därpå kom hembygdsföreningen och kommunen överens om att stycka av en fastighet med tomträtt.
De senaste åren har byalagets ledning samlat namn på proteslistor, skrivit egna skrivelser och är nu i färd med att kontakta samtliga politiker i samhällsbyggnadsnämnden för att stoppa en eventuell marmorbrytning.
De undrar varför ingen från kommunens sida hört av sig till vare sig hembygdsföreningen eller byalaget om tankarna på marmorbrytningen.
Det finns uppskattningsvis 50 olika platser där det brutits kolmårdsmarmor. Brott tre är aktuellt att öppna om Meurner får förvärva fastigheten.
Julia Stenström Karlsson är enhetschef för detaljplaneringen inom Norrköpings kommun. Hon säger att arbetet med detaljplanen ännu inte har påbörjats och innan dess går inte information ut till grannar och andra berörda. Men hon är tydlig med att alla ska ha möjlighet att tycka till under det kommande arbetet med detaljplanen.
– Det är ett komplicerat område och bara för att man gör en detaljplan är det inte säkert att det blir gruvbrytning. I detaljplanen prövas lämpligheten för gruvbrytning. Det är en lång väg att gå eftersom det krävs flera olika tillstånd, säger Julia Stenström Karlsson.