- Men vi har i alla fall tur med vädret, ler han.
Leif Bogren är mannen både bakom Mogatadagen och vårens Mogatamarken och är ett sätt att försöka få in lite pengar till idrottsföreningen.
- Att se till att det händer något här, säger han.
Tjänar pengar
Maja Thomé Wastesson och Sandra Bark hade i alla fall tagit sig till Mogata skola för att sälja sådant som de rensat ut hemma.
- Vi var med förra året också och brukar vara med på andra loppisar också, säger Maja Thomé Wastesson.
Varför?
- För att det är kul, tycker Sandra Bark.
- Och så tjänar man pengar, konstaterar Maja Thomé Wastesson.
Inne i gymnastiksalen ligger högar med kläder, välordnade på bord efter storlek. Det är klädbytardag med tyngdpunkt på barnkläder.
- Här kan man sälja allt som har med barn och mammor att göra, berättar Åsa Disefjord som tillsammans med Helena Thun Westerberg ligger bakom arrangemanget. Förebilden är klädbytardagarna i Krokek.
I sju-åtta år har de arrangerat klädbytardagar vår och höst i Mogata. Första året omsatte de 5 000 kronor. Lördagens klädbytardag omsatte 40 000 kronor och därmed slog de vårens rekord.
Går till barnen i byn
- Man lämnar sina kläder och skriver hur mycket man vill ha för dem. Varje säljare får en kod och när vi stänger räknar vi ut hur mycket var och en ska ha. Vi tar 10 procent på försäljningen och pengarna går till barnen i Mogata by. Bland annat har biblioteksfilialen här fått pengar och i år har skolan önskat något.
De kläder som säljs och som försäljarna inte vill ha tillbaka skickas till Lettland genom KFUM.
- I år fick vi 70 säckar kläder, skor och leksaker plus flera barnvagnar, babysitters, bilstolar och annat som skickas till barnhemmet Lielplatone, meddelar Åsa Disefjord i ett mejl senare på kvällen.
Utanför skolan står Nisse Larsson och Lennart Franzén från Söderköping och slår ett slag för boule.
- Leif (Bogren) vill starta en boulesektion i föreningen, berättar Nisse Larsson som är en av de aktiva spelarna i SPF S:t Ragnhild.
På en åker en bit bort kör ett tiotal gamla traktorer.
- Vi brukar köra vid skolan men i år har jag vall där, berättar Ola Andreasson, Långerum. Han är vice ordförande i Svenska Fergusonklubben Grålle och ligger bakom veteranplöjningarna.
Lerjorden för styv
- Det är trettonde året jag håller på med det här och nu har det blivit en fluga i hela landet, säger han.
Ola Andreasson pekar på en bandad BM 20 som är ute och plöjer på åkern och berättar att den varit i släkten, om än inte på gården, sedan 1949.
- Det gäller att göra så raka fåror som möjligt men lerjorden här är egentligen lite för styv för de här traktorerna, säger han.
På en Munktell 25 från 1930-talet sitter Gunnar Bergström från Vikbolandet.
- Den här är inte min, Men den är, säger han och pekar på en blå skönhet.
- Det är en Diesel Fordson Major 1951 och den går nog nästan bäst här, säger han stolt.
Handlar om nostalgi
Veteranplöjningarna är både ett tillfälle att visa upp och titta på fina gamla traktorer som fortfarande är vid liv och att träffa likasinnade.
- Det handlar om nostalgi också. Och så är vi väl lite galna, sade Ingemar Ivarsson som rest från Gryt till Mogata.