Den 29 augusti publicerade pseudonymen Julia Caesar en text på den danska främlingsfientliga hemsidan Snaphanen. Titeln: ”Söndagskrönika: Mardrömmen”. Julia Caesar har sedan 2010 varit en mycket inflytelserik skribent i anti-invandringsrörelsen och publiceras ofta på hemsidor som Avpixlat och Fria Tider, sajter som hetsar mot invandrare. I sin krönika beskriver hon hur DN-journalisten Niklas Orrenius vid flera tillfällen har besökt henne för en intervju, men när hon avböjer står han ”vid fönstret och gestikulerar och skriker”. Hon skriver att hon efter besöket sitter och skakar och är chockad. Hon skriver att hon polisanmält händelsen som ofredande.
Niklas Orrenius svarade krönikan på Twitter. ”Det är bisarrt för mig att läsa ”Julia Caesars” ord. Jag har försökt tala med henne två gånger på ett år, så mycket är sant...Jag har varit respektfull och oavbrutet vänlig. Det är fascinerande och lite läskigt att så många verkar köpa hennes ord rakt av och tycka att jag betett mig illa. Det har jag inte”
I Julia Caesars krönika lägger hon vid flera tillfällen ut Orrenius telefonnummer. Omgående får han ta emot hot via telefon, mordhot. Hans barns telefonnummer läggs ut på nätet.
– Jag har skrivit om extremism i 15 år och bevakat Sverigedemokraterna väldigt länge. Jag har fått hot och hat lite då och då men mitt skydd har alltid varit öppenhet. Jag svarar på alla telefonsamtal, mail och alla Twittermeddelanden. Men plötsligt blev det så mycket att det inte gick längre. Det känns lite sorgligt, särskilt som jag inte har gjort något fel, säger Orrenius.
Då han aldrig fick möjligheten att prata med Julia Caesar tänkte han först inte skriva om henne. Men när hennes krönika fick stor spridning valde han ändå att fortsätta sin granskning.
– Då får man försöka förklara sina journalistiska utgångspunkter, vad man har gjort och vad man inte har gjort. Men det är besvärligt när man blir indragen personligen, det vill man helst inte. Men när det blir så, som i fallet med Julia Caesar, då blir det en del av storyn. För det visar vilket inflytande den här personen, opinionsbildaren, har. Att hon kunde få människor att agera så mycket på falsk information. Först tänkte jag att jag inte kunde skriva den texten eftersom hon hade gjort mig till en part. Sedan insåg jag att det fanns ingen annan som kunde skriva den. Jag har följt utvecklingen av den här SD-vänliga nätbubblan med olika medier ganska länge. Jag hade från början tänkt göra en granskning av den sfären, så jag tänkte att jag gör det och använder Julia Caesar som ett exempel.
Gång efter gång avslöjas politiker inom Sverigedemokraterna med rasistiska åsikter. På sociala medier länkas till filmer och texter om partiföreträdare som uttrycker sig främlingsfientligt. Trots det fortsätter partiet att växa i opinionen.
– Jag tycker själv det är den största storyn om Sverigedemokraterna. De säger att de är ett anti-rasistiskt parti, att de är emot rasism. Men hela tiden poppar det upp massa exempel på rasism i den rörelsen. Det är en klassisk journalistisk grej. Att kolla vad de säger, kolla vad de gör. Det finns ett mått av hyckleri.
– Jag tror även det finns en anti-etablissemangsaspekt som gör att de blir populära. Det finns människor som uppfattar att överheten, etablissemanget, medier och politiker som inte sympatiserar med SD försöker säga till vad folk ska tycka. En del anti-rasistiska kampanjer uppfattas som det. Att det är statligt styrd åsiktskontroll. Om jag gör ett avslöjande, om rasism i SD, ser man bara det som en del i en kampanj mot partiet. Därför är det viktigt för oss nyhetsjournalister att vi förklarar vad en journalist är och att vi inte ingår i en kampanj. Som journalist ska man berätta sin story.
Antalet flyktingar som kommer till Sverige har ökat de senaste åren och enligt Orrenius kommer landet naturligtvis förändras på grund av den ökade invandringen.
– Och en del gillar inte det helt enkelt. Och det finns inget annat parti som man kan rösta på som kraftigt vill minska invandringen. Om man tycker att det är en viktig fråga så röstar många på det även om man inte ställer upp på den rasism som en del SD-företrädare står för, som kläcker ur sig saker om folkutbyte. Det finns inget annat alternativ än att rösta på SD om man tycker det är en jätteviktig fråga att kraftigt minska invandringen.
Med sina reportage om Sverigedemokraterna har Orrenius blivit en av många journalister som invandringskritiska personer ser som sin stora fiende. Men själv ser han det inte som någon kamp mot personer han granskar journalistiskt och de som kritiserar det han skriver. Det är långt ifrån hans roll som nyhetsjournalist att ta den matchen.
– Jag tycker inte att det är pressens uppgift att stoppa vissa åsikter. Då tror man inte riktigt på demokrati. Pressens uppgift är att berätta om saker som är problematiska, om rasism och extremism till exempel. Och sedan får människor själv bilda sig en uppfattning om det är något man vill ha, säger Orrenius.
– Vårt huvuduppdrag är att berätta om saker som är sant och relevant, hålla huvudet kallt och lägga fram den information som man har. Tolka den och sätta in i ett sammanhang.
Den pågående flyktingkatastrofen fyller mediernas rapportering och Sveriges sätt att hantera situationen får beröm av många, men kritik av andra. Orrenius besökte förra helgen en manifestation i hemstaden Malmö och gläds över det öppenhjärtiga stöd som många människor ger till de nyanlända flyktingarna. Som han ser det är det en del av en svensk tradition att hjälpa utsatta människor. Under andra världskriget räddades 8 000 danska judar över till Malmö med fiskebåtar. Lika många kom till Sverige under Ungernkrisen 1956. På 1990-talet flydde många från kriget på Balkan. Nu kommer många från Syrien.
– Det som har hänt de sista veckorna är att det verkar som att fler och fler börjar förstå vad de människorna som kommer till Sverige har varit med om. Det kan jag känna har saknats. Innan har det handlat mycket om hur de ska integreras och hur ska det bli med Sverige. Då saknades det perspektivet, vad är det egentligen de flyr ifrån?
– Nu känns det i ökad utsträckning som det är väldigt få som har missat att i Syrien finns det en terrorregim som spärrar in sitt eget folk och förföljer dem med hemlig polis och bombar sina egna. Och så finns det också muslimska extremister som IS och al-Nusrafronten. Det är ett land i sönderfall.
Niklas Orrenius gjorde sitt jobb och för det blev han mordhotad. Men de senaste veckornas händelser är ingenting som tänker få honom att sluta berätta.
– Jag tänker fortsätta prata med folk. Man kan inte vika sig för hot.