Betyg: ****

Ulf Lundell

Vadstena slott 27/7

Artikelbild

Resten av konserten blir en uppvisning av just en åldrande rockartists nyupptäckta musikaliska glädje, och faktiskt också en generös publikkontakt. Han och bandet har kul.

Det hade jag ärligt talat inte väntat mig. Lundell blir mot slutet rent av en historieberättare och showman, vid sidan av en del skarpa politiska slängar i mellansnacket.

Kvällen präglas av en distinkt musikalisk glöd. Man hör texterna – särskilt förstås när publiken sjunger med i ”Kär och galen”, som kommer som andra nummer.

Bandet är tajt och spelar som gudar. Den evige Janne Barks gitarrspel är pålitligt, violinisten Karin Hellqvist är med för första gången på en Lundellturné och hon är oerhört viktig i flera nummer, särskilt ”Evangeline”. Keyboardspelaren Marcus Olsson river av ett par häpnadsväckande solon på sax.

Artikelbild

Nästan allt framförs med energi och är mera varierat än väntat. En annan ny låt, ”Definitivt religion” är en höjdpunkt; en tungt rullande blues.

Vi får också snyggt oväsen i ”Omaha”, en fin version av ”Stackars Jack”, ”Snön faller och vi med den”, ”Isabella”, som tillägnas Greta Thunberg och ”Öppna landskap”. Intensiteten ökar och efter bara två timmar och ”Den vassa eggen” tackar Ulf och bandet för sig.

Artikelbild

Men visst blir det 45 minuter av extranummer: ”Hon gör mig galen” och alltså en showande Lundell som berättar en lång, sann (?) skröna om tjuvfiske av kräftor i Vadstena – som övergår i ”Om sommaren” och ”Oh la la jag vill ha dig”.

En nytänd Lundell på sommarturné.