De är en av de mest kontroversiella grupperna som svenskt musikliv sett på senare år. Framförallt har det handlat om deras liberala inställning till diverse narkotiska preparat.
Ikväll blir det en okontroversiell festivalspelning av Labyrint, även om de några gånger visar på en något för stor dragning åt ett av hip hopens icke-officiella element - konspirationsteorierna.
Men framförallt predikar Labyrint kärlek, och de skapar en bra stämning med sin reggaegrundade hip hop.
Tyvärr slarvar Labyrint bort sina största hits lite för mycket. Det är fullt förståeligt att de blir glada över responsen de får, men att besvara det med att överlåta alltför mycket av framförandet åt publiken gör inte direkt under för låtarnas kvalité. "Kärleken?" och "Fakkin fin" tappar därför alldeles för mycket.
Och i Kapten Röd-samarbetet "När solen går ner" involverar de publiken så mycket att en exalterad skara stormar scenen, varpå Labyrint ansvarsfullt bryter låten och börjar om.
Sen går det inte att förneka att feststämningen är på topp, och att Munken in the Park fick en bra avslutning.