När regnet kom till SM-stan...

Regnet vräkte ner, upploppet på Hamngatan blev en mindre bassäng och publiken hukade under sina paraplyn, när tjejerna radade upp sig på startlinjen för nio varv längs Citybanan över Strömsholmen ut och Saltängsbron hem.

Det slutade inte heller.

Det kom och gick i vågor (!) och 33 minuter, 51 sekunder och 5 tiondelar senare krävdes det målfoto för att avgöra prispallen i den här veckans absolut blötaste och våghalsiga duell – hittills – under SM-veckan i Norrköping. Det var stundtals mer vattenskidor än rullskidor, när trion Linn Sömskar, IFK Umeå, Maria Nordström, Ulricehamn och Maja Dahlqvist, Falun Borlänge ryckte loss och bjöd på ett SM-drama väl värt ett dramatiskt väder.

Vågade inte trycka

Skidlandslagets och titelförsvararen Linn Sömskar, som vann två VM-guld i Italien förra året, var kallast i rusket och snabbast i avgörandets hundradel före Nordström och Dahlqvist.

– Det var lite speciellt idag. Jag är glad det är över, men lite kul var det, sa hon, när målfotot var granskat och resultatlistan var spikad.

Ösregnet förändrade onekligen förhållanden och farten, när gänget gav sig av vid lunchtid. Det växte fram mindre oceaner av vatten längs banan och underlaget blev, på grund av blötan, halt och oroligt.

– Ingen av oss vågade trycka på extra i kurvorna... Det gällde bara att stå och följa med vägen.

Linn var först av de tre, när de svängde av Saltängsbron och gick för guldet på Hamngatan.

– Jag visste ju hur det såg ut med allt vatten på gatan strax före mål så jag ville verkligen vara först ut och välja spår. Min taktik höll. Det avgjorde, menade Linn.

Smög med länge

Regnet hängde med in och över – om än i lite mindre omfattning – dryga timmen senare, när herrarna rullade ut och bjöd en klassisk spurtduell. Det brukar gärna bli så. I Sundsvall, där Karl-Johan Westberg från Borås vann, var det nio åkare inom två sekunder. I Norrköping var det 14 åkare inom knappt fyra sekunder, men med en högst överraskande mästare i Anton Hedlund från Falun Borlänge.

En segergest, som var lika mycket av glädje som förvåning, var en vacker punkt på ett väl genomfört lopp. Anton vann före Erik Silfver, IFK Umeå och Gustav Nordström, Borås. Han hade inte ens tänkt att åka till Norrköping.

– Så fixade min sambo Maja Dahlqvist (just det – bronstjejen) både skidor och boende så det var bara att åka hit. Det var tur.

Han smög med länge i klungan.

– Det var väl halkigt i kurvorna så jag det tog sin lilla tid innan jag fick ordning på skidorna. Det blev bättre och bättre.

Han hade dock ingen koll på läget, när det drog ihop sig.

– Det blev lite hets på bron plötsligt så jag vände mig om och frågade om det var sista varvet så det var bara att ladda för spurten. Jag brukar vara rätt bra på det.

Så också den här eftermiddagen.

– Det var en rätt otippad utveckling på resan hit och loppet här.

En gyllene utveckling.