NT har tidigare berättat om att Norrköpings avloppsvatten innehåller mer antimon än någon annanstans i Sverige. Det frigörs i samband med reningen av PET-flaskor vid företaget Cleanaway PET och går då vidare via företagets avloppsvatten till reningsverket.

Trots företagets försök att separera antimonet innan det når reningsverket fortsätter det att gäcka både myndigheterna och företaget i Norrköping. Antimon är en halvmetall vars giftighet är omtvistad. Inga gränsvärden för utsläpp i vatten finns. Bara för reningsverkens slam, som ska spridas på åkrar, finns det restriktioner.

Den så kallades Revaq-certifieringen, dit Norrköpings reningsverk är anslutet, innebär att all tillförseln av alla metaller i slam, som läggs ut på åkrarna successivt ska minska fram till 2025. Det vet reningsverket att man inte kommer att klara eftersom antimonet ackumulerat fram till dess kommer att överskrida de krav som ställs. Därför har man begärt och nu fått ett tillfälligt undantag för att kunna fortsätta att lägga ut rötslammet på åkrarna.

Cleanaway PET är ett uppmärksammat miljöföretag som återvinner PET-flaskor. Genom en ny reningsprocess som togs i bruk för lite drygt sex år sedan kan man åter göra PET-flaskor av de flakes, som bildas i återvinningsprocessen. Ett stort framsteg för Cleanaway och för miljön i stort.

Tidigare fick flakesen bara användas till material som inte kom i direktkontakt med livsmedel. Men nu kan man frigöra antimonet från flaskorna, där det används som katalysator, genom ett nytt steg i reningsprocessen. Men att sedan också skilja antimonet från flakesen har visa sig kostsamt och fram till nu omöjligt.

– Företaget har genomfört avancerade experiment för att se om man kan separera antimonet så det inte kommer ut i vattnet men utan att nå önskat resultat. Mer kan vi inte begära av dem. Istället har vi nu fått en tidsbegränsad möjlighet att fram till 2022 ligga kvar på förra årets maximala nivå. Att just 2022 valts har med Cleanaways avtalsperioder med PET-flaskeleverantören Returpack att göra, säger miljöingenjör Christina Rydh Norrköping Vatten och Avfall, som driver reningsverket.

Men redan i vid årsskiftet 2018 ska ett antal projekt redovisas till Revaq och sedan kommer ett nytt beslut att fattas före 2019 års utgång, som man alltså sedan får några på sig att genomföra.

Tillsammans med miljökontoret, näringslivskontoret, Cleanaway och Returpack har man bildat en grupp som i positiv anda ska försöka nysta i de trådar som finns att nysta i fram till dess. En gemensam utredning ska göras om antimonets konsekvenser och om det alls måste finnas gränsvärden för ämnet i avloppsvatten och slam. I dag finns inga sådana gränsvärden inom EU.

– Vi vet faktiskt väldigt lite om hur farligt antimonet är. Det är en sak vi måste utreda närmare och som vi nu får tid på oss att göra, säger miljöinspektör Sandra Askling som ingått i gruppen och som är nöjd med det samarbete som etablerats.

För att försöka bringa större klarhet i antimonets markbiologiska effekter har dessutom SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) fått Revaqs uppdrag att undersöka denna aspekt närmare.

Man ska också fortsätta att studera om nya tekniska landvinningar kan komma att lösa problemen antingen genom en ny reningsmetod på plats eller genom att tillverkarna av PET-flaskorna kan hitta en annan komponent som ersätter antimonet.