– Vi kommer att kunna axla upp efter behov och erbjuda ytterligare runt 100 platser genom att använda ett tredje hus på området, säger Maria Torgersen, verksamhetschef på socialkontoret på Norrköpings kommun.
Hon visar runt i ett av de två tegelhusen, som nu är färdigt för att kunna ta emot flyende ukrainare. Varje rum har mellan tre och fyra sängar, som lånats in från Stadium sports camp.
Sängarna är färdigbäddade och ovanpå ligger handdukar och annat som flyktingarna kan tänkas behöva.
– Här finns också möjlighet att ställa in spjälsängar, om det är spädbarn med, tilllägger Maria Torgersen.
I husen finns ett gemensamt kök med bland annat några mikrovågsugnar.
– Om man vill värma välling eller så. För själva maten serveras i ett annat hus. Det är kostenheten som lagar frukost, lunch och middag, fortsätter hon.
Men än så länge är det tomt här. Enligt Maria Torgersen har de platser som kommunen upplåter inte gett upphov till någon kö.
– Det är Migrationsverket som är ytterst ansvarig, enligt de massflyktsdirektiv som finns. Sedan kan kommunen hjälpa till, vilket vi alltså gör på det här sättet. Men än så länge tycks Migrationsverket kunna lösa det, fortsätter hon.
Hur mycket måste ni från kommunens sida i övrigt bistå med?
– Inte så mycket alls. Det var skillnad under flyktingkrisen 2015, då många ensamkommande flyktingbarn hamnade här. Nu är det mer familjer, med vuxna. Sedan kan det ju så klart handla om försörjningstöd och liknande.
Det är ändå inte helt tomt på flyktingar i området. Kommunens jourboende för socialt utsatta personer, ett stenkast ifrån de hus som nu står redo, ger plats åt 23 personer som flytt från Ukraina. Tanken är nu att de flyttar över till de nyinredda husen.
Olena Zaiarniuk är en av de som har anställts för att bistå i arbetet med flyktingarna. Hon har sina rötter i Ukraina, men har bott ett antal år i Sverige.
– Jag träffade några flyktingar som kom hit för någon vecka sedan. Deras stad hade blivit helt sönderbombad. De var så ledsna, säger hon.
Själv har Olena sin mamma kvar i Ukraina.
– Än så länge är det lugnt där mamma bor. Jag pratar med henne två gånger om dagen, säger Olena innan hon försvinner i väg för att ta itu med dagens arbetsuppgifter.