Det låter som en oerhört stor grupp, men Mia Landin, som arbetar här, tycker att det fungerar bra med den organisation och de lokaler man har.
Just den här morgonen gör de som de brukar efter frukost – barnen delas upp i tre mindre grupper. En ägnar sig åt skapande, som denna morgonen betyder målning. Den andra ägnar sig åt tema natur, som nu handlar om vatten. Den tredje gruppen ska Mia Landin ha gymnastik med.
Grupperna går in till sig samtidigt som de sista barnen lämnas av sina föräldrar.
Hanna Marinacci blir lite ledsen när hennes pappa går och stänger dörren. De andra tittar allvarligt på henne.
– Titta Hanna, vad gör Alicia, frågar Mia Landin för att få Hanna att glömma saknaden efter pappa och Alicia Koralp Pimsena konstaterar att Hanna gråter, men det tar inte många sekunder förrän det är bra igen.
De äldsta är fyra år
Tuppens förskola öppnades förra året med barn från kön i olika delar av kommunen, alla var under tre år. Nu går 80 barn här. De äldsta är fyra år.
Ofta pratar man om förskoleavdelningar, men på Tuppens förskola kallas det hemvist och tanken är de ska samarbeta mycket med varandra. De 32 småbarnen ses som en grupp, men de har utrymmen och personal för två 15-barnsgrupper.
På förskolan finns också ett hemvist för tvååringarna och ett för de lite äldre barnen.
Ensam med sex barn
Enhetschefen på en annan förskola, där det finns en stor grupp ettåringar, har beskrivit hur det kan gå som en löpeld av gråt genom lokalen när ett barn börjar gråta och de andra hakar på. Den beskrivningen känner Mia Landin inte igen från Tuppen.
Hon är ensam med sex barn. När Elis Isaksson precis når upp till dörrhandtaget och öppnar dörren måste hon dit och se till att han inte klämmer sig. Det gäller att vara med precis hela tiden.
– Det är en väldig fördel att ha varje åldersgrupp för sig, tycker Mia Landin och jämför med 1–5-årsgrupper som hon tidigare jobbat 15 år med.
Miljö anpassas efter ålder
Hon pratar om barnen som leker på samma nivå och om miljön som kan anpassas efter åldern. Hos ettåringarna finns till exempel inget som är farligt att stoppa i munnen, vilket underlättar. Samtidigt får de större barnen ha sina byggen och små pusselbitar i fred.
– Man brukar säga att de mindre barnen lär av de äldre, men det är inte så att alla ettåringar har kommit lika långt när det gäller till exempel språk och motorik. De lär också av varandra.
Det är dags för gymnastik – röris – till några av de mest kända barnvisorna. Mia Landin sträcker upp armarna i luften, hon trummar sig på magen, vickar på rumpan, balanserar på ett ben, snurrar runt. Och barnen hakar på om de vill.
Efter gymnastiken ska Mia Landins grupp ut på gården. Hon klär på barn efter barn. Det blir mycket klä av och på och mycket byta blöja, men hon tycker att det är en del av jobbet.
– Och av pedagogiken, säger hon.
Att klä på ger tillfälle att prata om skon på höger fot och mössan på huvudet.
Personalen roterar
På förmiddagarna är barnen indelade i samma grupper varje dag, men personalen roterar mellan dem. På eftermiddagen rör sig barnen fritt i hela lokalen. Det innebär att alla barn träffar varandra och alla vuxna.
Blir inte det väldigt många kontakter för de små barnen?
– Vi upplever att alla barn är trygga med oss. Om vi är lugna och sansade pedagoger blir barnen också lugna, säger Mia Landin.
Tuff arbetssituation
Bassam Mourad är enhetschef för tre förskolor, däribland Tuppens. Han välkomnar den ökade pengen som förskolorna får för 1–2-åringar i år.
– Det märks.
Visserligen har han samma bemanning i år som förra året när förskolan byggdes upp, men då fick han inte ihop budgeten utan gick back. I år ser det bättre ut.
Han beskriver en tuff arbetssituation för personalen och anser att det behövs ännu mera pengar med tanke på hur uppdraget för förskolorna ser ut.