Visst är det något malligt, över det svenska fotbollslandslaget? Kanske är det något med självbilden, som hos alliansen och oppositionen, en smula offside.
Sveriges främste dokumentärfilmare, Tom Alandh, skulle göra en film om lagets försök att nå VM. Ahlandh har gjort mängder med filmer, ofta om känsliga, intrikata ämnen. Han har aldrig problem med inblandade. Men med fotbollslandslaget körde det ihop sig redan i portgången: projektet blåstes av. DN rapporterar om krav, avtal och förbehåll. Fotbollsförbundets PR-stab dementerar och blånekar på välkänt manér, men någon film blir det inte.
Undrar om det kan ha hakat upp sig på posören Hamrén, skulle inte förvåna om han hade krav om som en rockstjärna eller fotomodell. Lika bra att det inte blev av, en timmes depp över ett missat VM kan man skapa utan tevefilm.
Två småkillar, Theo Abrahamsson och Tjark Fritzén, ledde in i ett fint fint ämne: pingis. De två, tioåriga Norcopensarna är uttagna till en serie riksläger, det är exklusivt, liknar landslagsläger. Inom pingisklubben Norcopensarna i Norrköping är man glad och stolt över de två guldklimparna och framtidsförhoppningarna är stora. Thomas Stenberg, 63, tidigare elitspelare och landslagscoach är ny chefstränare i klubben.
Hans två egna pingissöner, Mårten och Mattias, var kallade till sådana här läger när de var yngre. Nu är Stenbergsbröderna i 30-årsåldern, den ene polis i Malmö, den andre tränare på pingisgymnasiet i Växjö. Pappa Thomas är rektor på Borgsmoskolan, han minns när han spelade i elitserien tillsammans med Matsa Olofsson och Jörgen ”Tjålan” Rosberg och när han ledde landslaget tillsammans med Hasse Alsér.
Och vips, så är man där, när Sverige var en stormakt, med Kjell ”Hammaren” Johansson, vars högerforehand var lika fruktad som Ingos. Nagoya i 1971: Stellan Bengtsson från Falkenberg var med för att ”se och lära”, men det blev han som lärde hela världen, när han, ännu inte fyllda tjugo, blev förste svensk som singelvärldsmästare.
Mats Strandbergs radioreferat från finalen är oförglömligt, man trodde att han skulle kvävas av upphetsning. Det är extremt sällan det kommer fram en Stellan, men alla tioåringar på riksläger har den potentialen.
Norrköping har varit ett starkt pingisfäste med både bredd och topp. Tage ”Flisan” Flisberg var härifrån, Jörgen ”Tjålan” Rosberg blev Europamästare i lag, och Matsa Olofsson var en lika stor profil. Glenn Kindstedt, Lasse Söderholm, Rogga Öhman och Ragga Wolinder är racketkonstnärer inskrivna i den lokala pingishistorien, där radarparet Lennart ”Gadden” Enzell och sir Jan Rådegård av Ljunga, den så kallade ”Backhandgreven”, har en plats i Hall of fame.
Gadden och sir Jan representerade Kuddby, som räknas till stan här, liksom när det gäller Guld-Ivar Johansson och Edvin Adolphsson. Kuddbys sak är vår.
God morgon och trevlig helg.