Häromveckan var hennes son ute tillsammans med en kompis på kvällen. När det var dags att åka hem missade kompisen, som bor utanför stan, sin buss hem och sonen ringde sin mamma.
– Vi kom överens om att han inte skulle lämna sin kompis ensam, utan att de skulle vänta tillsammans. Jag föreslog att de kanske kunde köpa nån dricka eller så för att fördriva tiden, säger Angela Carlsson.
Själv var hon på väg i bil för att ta sin vaccinationsspruta när hon fick samtalet.
– Annars hade jag nog hämtat upp dem istället, säger hon.
Pojkarna befann sig i Ljura och bestämde sig för att gå till Mirum galleria för att ladda sina telefoner i väntan på nästa buss. När de satt där kom fem killar, inte mycket äldre än de själva, fram till dem och "började tjafsa". Pojkarna valde då att gå därifrån i riktning mot spårvagnshållplatsen.
Men de andra killarna följde efter och när pojkarna klev ombord på spårvagnen gjorde de detsamma. Väl ombord fortsatte de att tjafsa och en av killarna tog kepsen från Angelas son och hoppade sedan av innan spårvagnen började åka.
Sonen och hans kompis tyckte att det kändes obehagligt och ringde polisen, som tog upp en anmälan om stöld och även skjutsade hem pojkarna.
– Jag blev chockad när han kom hem i polisbil. I vanliga fall brukar jag som sagt hämta honom om han är ute på kvällen, säger Angela och fortsätter.
– Samtidigt var det inte speciellt sent och du tänker ju ändå att spårvagnen är en trygg plats. Vi brukar möta upp honom eller prata med honom i telefonen när han går från spårvagnen, men inte när han är ombord och åker.
Efter händelsen har hon märkt att sonen känner sig otrygg. Han drar sig för att gå ut själv och har svårt att sova. Eventuellt kan övervakningsfilmerna från spårvagnen visa vem som tog sonens keps.
Att Angela väljer att gå ut och berätta om det som har hänt beror på att hon oroas över att barn utsätter andra barn för brott och att hon tror att det finns en risk för att det eskalerar till allvarligare incidenter ifall problemet inte tas itu med på en gång. Om det uppmärksammas hoppas hon att vuxna ska diskutera med sina barn vad som är okej och vad som är över gränsen.
– Min son är ganska timid och blev nog mest chockad, men tänk att någon gör motstånd nästa gång. Vad händer då?