Under en längre tid har Åklagarkammaren i Norrköping haft det ansträngt vad gäller personal. Man har fått be om hjälpa från andra åklagarkammare i landet när det hopat sig för mycket. Senast häromveckan, när man inledde en utredning om misstänkt människorov efter en händelse i Vilbergen.
– Vi bad då om hjälp och Helsingborg räckte upp handen och hjälpte oss, säger chefsåklagare Torsten Angervåg.
Hur står det till på Åklagarkammaren i Norrköping just nu?
– Det är ju som det varit en ganska lång tid – ganska ansträngt. Men jag känner samtidigt att situationen är bättre nu än vad den var för några veckor sedan.
Flera stora utredningar, som Esmeraldafallet och dubbelmordet på Slottsgatan och Ingelstamordet, har krävt enorma resurser under lång tid.
– Karin Sandén och Anna Hjort återgår nu successivt till den ordinarie verksamheten på åklagarkammaren sedan den stora mordrättegången de jobbat med nu är avklarad. Redan nu märks det att de är tillbaka.
Utöver det har åklagarna Thomas Ramstedt och Karin Lejefors suttit med andra stora ärenden.
– Det gör att jag blivit begränsad att fördela resten av de ärenden som vi ska hantera.
Åklagarkammaren har 16 åklagare, men det är sällan man är full styrka.
– På pappret är vi 16, men till följd av den ålderstruktur vi har så är det nästan alltid en eller två föräldralediga.
I december slutade två senior åklagare med lång erfarenhet och dessa tjänster har man inte lyckats fylla ännu.
– Med den ålderstruktur vi har finns det inga behöriga sökande till de tjänsterna. Det krävs minst fyra–fem års erfarenhet som färdig kammaråklagare för att överhuvudtaget komma i fråga för en sådan tjänst, säger Torsten Angervåg.
Någon sådana kompetens finns inte nu i närområdet, en situation Norrköping delar med många andra åklagarkammare i landet.
– Men sammantaget, jag kan inte bara jämra mig och gråta, känner jag att situationen ser lite bättre ut nu. Det har inte varit några problem att rekrytera unga nya jurister. Återväxten är god.
– Jag har inga problem att fördela de enklare ärendena, utan problemet är att jag inte haft åklagare att fördela de komplexa ärendena som dyker upp.
Någon kortsiktig lösning finns inte på problemet, nu gäller det att göra det bästa av situationen.
– Totalt sett borde åklagarmyndigheten få mer resurser. Vi behöver ha fler åklagare med längre erfarenhet som kan ta sig an de stora komplexa målen.
– Att rekrytera nya jurister är inga problem, men det kommer att ta ett antal år innan vi kommer ifatt med erfarenhet och kompetens.
Är det svårt att behålla de jurister ni anställer?
– Vi är ju helt klart konkurrensutsatta. Lönen är en del. Vi behöver, anser jag, kraftigt öka lönerna för åklagarkollektivet. Andra intressenter som rättsväsendet, advokatbyråer och privata företag vill gärna ha jurister med åklagarbakgrund. De vet att de får lojala, plikttrogna personer som är stresståliga och vana att ha många bollar i luften.
– Jag hade gärna sett att man från regering och departement var tydliga med att åklagarna måste ha konkurrenskraftiga löner. Så som man politiskt beslutade om häromåret att polisen skulle tillföras extra medel för att generellt höja polislönerna.
Torsten Angervåg är noga med att påpeka att åklagare inte har dåliga löner.
– Men om man blir erbjuden ett antal tusen kronor mer i månadslön och en mindre stressad arbetsmiljö så förstår jag att vissa åklagare tar steget.