Att tänka på när du längtar bort

Norrköping2005-04-01 04:00
Du drömmer dig bort. Längtar tills du tagit studenten och kan prova dina vingar och flyga. Söderköping, Finspång, Norrköping; hemstaden börjar bli trist. Drömmarna lyfter och flyger. Bort till den stora staden; till pulsen, nya människor och upplevelser. Till det främmande landet; till andra rytmer, kryddor och kulturer. Allt är bättre än detta, tänker du. Drömmarna har växt sig för stora för hemstaden. För stora för Söderköping, Finspång, Norrköping. Du vill i väg. Bort. Kasta dig in i äventyret. Se något nytt. Prova något annat. Något mer spännande, något mer fartfyllt och äventyrligt.

så kommer dagen då det är dags att ge sig av. Du har packat och med enkelbiljett rakt in i det okända ger du dig i väg. För att berika sinnena, uppfylla drömmarna. Du vill inget hellre än att lämna det gamla invanda bakom dig. Hemstaden där varje ansikte (nåja, nästan i alla fall) är bekant, där du känner gator och torg, dofter och smaker. Där minnen av glädje och sorg, tristess och lycka, finns i varje steg, i varje andetag. Nej, bort med det gamla trista och in med nya friska intryck. Hemma bra, men borta bäst!

Men så en dag, kanske ett år eller två senare, kanske längre ändå, så kommer minnena smygande. Minnena av hemstaden. Skolgården där du lekte kull, shoppingcentret där du och kompisarna spanade på killar, gathörnet där du fick din första kyss, den hemgjorda chokladglassen på glasscaféet, de evigt ljusa sommarkvällarna i parken, gatan där du växte upp, mammas köttbullar...

Dofterna, smakerna, ansiktena, intrycken sköljer över dig i välbekanta nostalgiska minnen från hemstaden. Staden du lämnat. Kanske var Söderköping, Finspång, Norrköping, inte så dumt ändå. Kanske är det dags att återvända.
Jag har börjat längta till det salta havet, efter kex med kjäx-uttal, efter nära och kära, efter mammas blomkålsgratäng. Jag längtar hem till Uddevalla. Borta bra, men hemma bäst, för visst är det så man säger.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om