Att vara varm fastän man fryser
5 000 år. Under 1900-talet steg medeltemperaturen och enligt prognoserna fortsätter den att stiga. Oroande men det konstiga är att ändå fryser jag under vintern så tänderna hotar skallra sönder.
När jag ser hur mycket medeltemperaturen steg i Europa under 1900-talet, 0,95 grader, förstår jag bättre varför jag inte känner några svettningstendenser. Om det är minus 19 i stället för minus 20 tycker inte jag det känns speciellt varmare, intensiteten i mitt huttrande är lika stor.
Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Jag har försökt anamma det rådet för att mildra vinterns låga medeltemperatur. När jag stiger upp en vintermorgon är det otäckaste momentet i påklädningsproceduren när jag för ett ögon blick står naken. Den köldchocken som då kroppen utsätts för är snudd på en outhärdlig pina.
Jag kör jag lager på lager modellen. Först på med ett par kortkalsonger, sedan långkalsonger följt av superunderställ toppat med kraftiga flossade långkalsonger och ett par tjocka och i normala fall på tok för stora byxor. På fötterna börjar jag med dubbla frottésockor, hemstickade raggsockor och som garnering ett par fiberpälssockor. Likadant med överkroppen, några lager tunna tröjor närmast kroppen, sedan en tät skjorta och uppe på det några lager kraftiga tröjor, de kallaste dagarna toppar jag med en dunjacka. Med den klädseln minskar frossbrytningarna lite, men det finns också problem. Alla lager kläder gör att jag knappt kan röra mig och vad ska jag ta på mig när jag går ut?
Enligt prognoserna fortsätter temperaturen att stiga. Men det jag har funderat mest över är om det är möjligt att jag kan känna att jag i medeltal fryser 0,95 grader mindre.
Så jobbar vi med nyheter