Kvinnans målsägandebiträde Lena Orrenius Edwall menade att det åtminstone var tortyrliknande.
– Jag tycker den innefattat ett moment av tortyr. Han trycker in fingrarna i ögonen. Jag tror alla kan förstå den smärta hon känner. Hon har fått en bestående skada, hon återfår aldrig synen på sitt högra öga, säger Lena Orrenius Edwall, som ville ha ett längre fängelsestraff, till NT.
Vice chefsåklagare Pernilla Törsleff var inne på samma linje.
– Det var ett oprovocerat angrepp där hon var fysiskt underlägsen. Det innehöll tortyrlikande inslag. Det var direkt riktat mot offrets ögon, han försökte göra henne blind. Det var en utdragen process och hon har förlorat synen på ena ögat. Hon kände en allvarlig fruktan för sitt liv, sa Pernilla Törsleff i sitt slutanförande inne i sal tre.
Mot den bakgrunden krävde åklagaren att den åtalade mannen i 60-årsåldern skulle dömas för synnerligen grov misshandel och att påföljden skulle bli maxstraff, motsvarande fängelse i tio år.
När rätten kom tillbaka på måndagseftermiddagen förkunnade dock domaren i målet, rådmannen Anders Heiborn, att mannen döms för grov misshandel och att påföljden blir fängelse i fem år och sex månader. Vid den efterföljande pressträffen fick Anders Heiborn vid upprepade gånger berätta hur rätten resonerat.
– När man 2010 delade upp brottet förklarade man vilka typ av situationer som kan bedömas som synnerligen grovt. Det handlar om upprepade gånger. Det är förbehållet till långa, plågsamma förlopp mot personer som inte kan försvara sig, som barn och gamla. Det här är ett allvarligt brott, men det ligger inte i den nivån, säger Anders Heiborn.
Men vad hade då krävts för att det här brottet skulle bedömas som synnerligen grovt?
– Hon var väldigt utsatt. Men jag ska inte ge mig på att ge några exempel, jag konstaterar bara att det inte nådde upp till den nivån. Men då straffskalan för synnerligen grov misshandel börjar vid fem år så går det här ju ändå över spannet. Det är högt på straffskalan för grov misshandel, säger Anders Heiborn.
Mannens försvarsadvokat Sofia Björksten menade att det fanns förmildrande omständigheter och hänvisade till den rättspsykiatriska utredningen – som dock fastslog att mannen inte hade en allvarlig psykisk störning vid själva överfallet.
– Det finns en diagnos, som lades fram bakom stängda dörrar, gällande utmattning, min klient var under stress. Diagnosen kan medföra att han har handlat irrationellt och att det skett en personlighetsförändring.
Sofia Björksten yrkade på att hennes klient skulle försättas på fri fot under måndagen, vilket motiverades med att mannen aldrig tidigare blivit dömd och att det enligt henne inte finns någon risk för vidare brottslighet.
Norrköpings tingsrätt gjorde en annan bedömning. Förutom fängelsestraffet döms mannen också till att betala skadestånd på drygt 560 000 kronor.
Mannen har erkänt misshandel – men hävdar att det handlade om nödvärn. Något som rådmannen avfärdade bestämt. Bakgrunden till överfallet vid kvinnans bostad i april i år är en arvstvist där advokaten var boutredningsman och den åtalade mannen tyckte att hon var partisk.
Kvinnan är fortfarande sjukskriven från sitt jobb som advokat.
– Hennes tanke är att jobba vidare, förhoppningsvis i mitten av oktober. Men det är klart att man förlorar en grundtrygghet vid en sådan här händelse, säger Lena Orrenius Edwall.