Aviserad hyreshöjning retar prästfacket
Prästerna hotas av kraftigt höjda hyror för sina tjänstebostäder.Prästfacket har ilsknat till och ser nu övergivna prästgårdar som en konsekvens.Jag flyttade, det kändes för stort och jag bor billigare nu, säger komminister Inger Svantesson, i Valdemarsvik.
<p><b><font size="2">För låg nivå </font></b>
Och från Församlingsförbundet konstateras att hyrorna ligger på en alltför låg nivå.
Av den uppfattningen är man också inom förbundet i Linköpings stift.
Hyrorna är helt enkelt för låga i förhållande till husets storlek. De har släpat efter. I genomsnitt betalar man runt 5000 kronor för 250 kvadratmeter. konstaterar Lars Nilsson, stiftsförbundssekreterare.
Därför har man nu på allvar tagit tag i saken och uppmanat pastoraten att se över hyrorna.
Och på en del platser har uppmaningen lett till en rejäl hyreshöjning. Och det har fått prästfacket, Kyrkans akademikerförbund att ilskna till.
Vi har en präst i stiftet som råkat ut för en hyreshöjning på runt 35 procent. Det blev 1300 kronor mer i månaden. Och här har inte ens en renovering gjorts, säger Anders Wallgren, ordförande i Kyrkans akademikerförbund i Linköpings stift.
Enligt Lars Nilsson har församlingarna ett krav på sig att meddela Församlingsförbundet de renoveringar som görs, för att förbundet ska kunna sätta en rimlig hyra.
Men här har församlingarna varit alldeles för snälla. De har många gånger låtit bli att underrätta oss och det får konsekvenser för kyrkans medlemmar, säger han.
Han understryker att pengar behöver komma in för att verksamheten ska kunna fungera.
<p><b><font size="2">Tomma prästgårdar</font></b>
Anders Wallgren är förtvivlad över att facket inte längre får säga sitt i hyresavtalen.
Sedan kyrkan skildes från staten är det Församlingsförbundet som helt bestämmer hyrorna utan någon förhandling, säger Anders Wallgren.
Och han ser konsekvenserna av hyreshöjningarna:
Prästgårdarna överges och det drabbar främst församlingarna på landsbygden. De får dras med kostnader för en tom prästgård, säger han.
Och så ser det ut i Valdemarsvik.
Komminister Inger Svantesson lämnade efter två år den 350 kvadratmeter stora prästgården för en trerumslägenhet.
Prästgården kändes för stor helt enkelt. Det blev aldrig hemtrevligt, säger hon.
Att det dessutom blev lite billigare att bo i lägenhet, gjorde inte saken sämre eftersom jag är ensamstående, säger hon.
Hon beklagar samtidigt att prästgården nu står tom.
Och det lär bli jättesvårt att hyra ut den. Den nya hyresgästen har ju helt andra förhållanden att luta sig emot. Den personen måste ju betala för hela ytan, säger hon.
<p><b><font size="2">Ingen tvekan</font></b>
Mikael Eriksson är komminister i Söderköpings kyrkliga samfällighet. Han bor sedan ett år tillbaka i Skönberga prästgård.
För mig var det ingen tvekan alls. Jag tycker att en präst ska bo i prästgård, säger Mikael Eriksson.
Han värdesätter det stora utrymmet.
En präst ska kunna ta emot besökare och bjuda in en hel syföreningsgrupp i hemmet, säger han.
Samtidigt förstår han att en del präster väljer ett annat boende.
Jag betalar 4740 kronor i månaden och det är rätt mycket för en ensam person. Jag skulle ju kunna bo mindre. Men jag är en ekonomisk naivist som nöjer mig med om det går runt, säger han med ett skratt.
Så jobbar vi med nyheter