I starten, en avmätt axelryckning. Schlagern är ett krämarjippo, hockeyn ett sömnpiller, Snok är bara Snok även mot ÅFF.
Så går man ut bland människorna. Tjuvlyssnar som man automatiskt gör som reporter. Blir meddelad och informerad. Känner draget från det mediebrus man är en del av. Så har man stämningen, pingstens hänryckning.
Man rycks med, men utan att ge sig hän. Man tuggar i sig en stunds schlager, men beställer för säkerhets skull proggpärlan ”Doin’ the omoralisk schlagerfestival” med Ulf ”Sillsrtrypar’n” Dageby på Spotify som ett serum. Vägrar tjurigt hockey. När fyran maler lysningen mellan Chris och Madde med Tarras som hedersgäst, stiger åter adrenalinhalten, men varför bry sig? Det är ju pingst, tänk bara på Guds underbara natur!
Pingsten firas till minne av att lärjungarna då slog upp portarna efter att ha sörjt Jesus avfärd till himlen. De gick ut i världen för att fullfölja mästarens uppdrag. Detta räknas som församlingens, den kristna kyrkans, födelse. Svårt att inte bli lite intresserad och nyfiken. Att hänryckas med en bit.