Nu lite finstämd bakgårdsromantik. Om det nu ens finns något som bakgårdsromantik? Nåväl, den första bilden här ovan visar den gistna bakgården på det sedan länge rivna huset i kvarteret Tunnan i hörnet av Repslagaregatan och Kristinagatan.
När NT uppmärksammade huset i mars 1989 hade huset stått mer eller mindre tomt i ett par år och Riksbyggen längtade efter att få komma igång med rivningen senare under våren. Hyresgäster som inte ville flytta i kombination med fördyringen på byggmarknaden hade dock spräckt både tids- och kostnadsramarna.
NT beskrev målande i ett reportage stämningen i det utdömda huset:
I det utdömda hörnhuset lyste ett par ensamma fönster om kvällarna ännu i vintras. Den siste hyresgästen flyttade i månadsskiftet januari-februari. Han måste ha känt sig ensam och kuslig till mods på slutet, allena i ett stort och ekande tomt sekelskifteshus. I dag är fönsterrutor på gårdssidan sönderslagna, och trots försök att hålla fastigheten under bevakning har tillfälliga logerare gång efter annan tagit sig in.
Hösten 1986 köpte Riksbyggen de tre fastigheterna i kvarteret av Norrköpings kommun för 3,2 miljoner kronor. Enligt planerna skulle man börja med att bygga om hörnhuset Skolgatan-Kristinagatan och sedan gå vidare med de två andra fastigheterna. När NT skrev i mars 1989 låg projektet två år efter den ursprungliga planen och fastigheterna beskrevs som "igenbommade spökhus med förspikade dörrar mitt i centrala Norrköping".