BalansgångBland sevärdheter och trivialiteter

Mitt starkaste minne av fjällmetropolen Sälen är smältande snö på ett plåttak.
Jag var kanske tolv år. Visst kommer jag även ihåg stugan, backarna och skidskolan fast ganska diffust, och de minnena är dessutom ihopblandade med minnesbilder från senare skidresor. Det som har satt sig fast är istället en trivial betraktelse på en konsumparkering.
Jag satt kvar i bilen medan föräldrarna var inne i affären. Det var omkring påsk och solen låg på ganska kraftigt mot det lutande plåttaket. Plötsligt gav sig en lång sträng av snö iväg och deformerades mot marken. Taket var liksom räfflat så att snön låg i avlånga strängar bredvid varandra. Rätt som det var lossnade en snösträng, och efter någon minut ännu en.

Det var ett på en gång både stillsamt och dramatiskt skådespel jag bevittnade från bilfönstret. Vid ett tillfälle lossnade två snösträngar nästan samtidigt.
Men varför minns jag det här mycket bättre än det vi kom dit för, skidåkningen?
Det är ofta så när man reser. Jag skriver "man" för jag är nog inte ensam om detta. Själva målet kan vara hur fantastiskt som helst men det är ofta helt andra saker, små bagateller runt omkring, som betyder något och stannar kvar.
Jag har till exempel varit i Rom och besökt Colosseum. Det var 1984 och ingen i mitt tågluffarsällskap hade väl hunnit utveckla något större intresse för arkitektur eller antikens historia, men man "skulle" ju se Colosseum när man nu var i Rom.
Hur det var? Ingen aning. De minnesbilder av Colosseum jag har kan lika gärna härröra från vykort och bilder i tidningar och böcker. Däremot minns jag andra saker, triviala saker, saker som man inte åker till Rom för. Som de fascinerande karpliknande fiskarna som syntes nere i vattnet när man tittade från en bro.

Vi gick också och glodde på Fontana di Trevi. Även det skulle man ju göra när man nu var i Rom. Fullständigt meningslöst. En plats utan innehåll, utan liv, en så kallad sevärdhet och inget annat. Om jag nu minns rätt, vilket inte är säkert eftersom upplevelsen var så substanslös. Däremot minns jag tydligt pizzan vi köpte sedan och att jag tänkte att pizzorna lustigt nog var godare hemma i Sverige.
På samma resa besökte vi Louvren i Paris och förmodligen fick jag genast ont i ryggen och uppsökte en sittplats för så brukar det bli så fort jag kommer in på ett museum, men det går inte att veta helt säkert eftersom jag inte minns något av Louvren. Jag vet att vi såg Mona Lisa, men minns det inte.
Däremot minns jag att föreståndaren för Svenska kyrkan i Paris där vi övernattade av någon anledning kallades Las Palmas, och att där fanns en gitarr som vi turades om att spela på och att den där gitarren var det bästa med hela Paris.